Göteborgsposten – 13 oktober 1865, sida 2

141 CR 11201 IIAdII ILISKIISLUnHA OC: ättas söljande tragikomiska historia: För nägra dagar sedan tilldrog sig en händelse som kunde ha medfört de menligaste följder, om icke rådighet och själsnärvaro funnits hos den person. hvarom här är fråga. Det var ett åldrigt par, en aktningsvärd man med sin hustru, hvilka anträdde en lustresa för att beskåda våra käcka martissöner, skarpskyttarnes, krigiska evolutioner på Utnäslöth, der de, gemensamt med kårerna från Thorshälla m. fl. stäl len hade infunnit sig. Denna lustresa för det gamla paret blef dock på ett ganska egendomligt sätt inhiberad genom en cigarr. Fordomdags rökade gubben sin pipa, men sedan det blef omodernt, förstås, ville gubben följa med sin tid och var inte den, som gaf en hårsmån efter, och derför lärde han sig snart att i stället för sin trefliga sungga röka cigarr. Men denna moderna id hade så när kostat honom det bästa han egde, nemligen hang kära gumma. Gubben, som sagdt är, rökte på eigarren, hvilken, högtiden till prydnad, r instucken i ett munstycke, Men, utkommen på vägen, ville han tala med en af sina vänner, som bodde straxt derintill, Gubben hoppade ur vagnen och lemnade cigarren åt hustrun att hålla den, ej observerande då densamma föll ur munstycket, hvilket hon troget höll i handen. Efter blott några få minuter fick hon se och känna verkningarne; cigarren hade antändt det medförda betesfodret, som var nedlagdt i vagnen och i ett ögonblick stodo såväl vagn som gumman i eld och rök. Sjelt blef hon visserligen ej så särdeles skadad, men hennes påhafda klädning, förkläde och ett medhaft paraply blefvo, som man säger, lågornas rof; hvarföre äfven här torde komma att begannas det gamla ordspråket att brändt barn skyr elden.