Göteborgsposten – 12 oktober 1865, sida 2

Få ( SBSAKAUUINAaVviliska länderna under rubriken: utrikes. —— Ä— —— — Från Utlandet. General Manteuffels bekanta tal i Flensborg tros af danska Dagbladet skola komma att bli af den verkan, att förhållandet mellan Frankrike och Preussen skall förlora all tvetydighet: Sedan de officiösa franska tidningarne i starka ordalag kritiserat denna utgjutelse, förklarade la France sig i stånd att upplysa om, att konung Wilhelm ogillat generalens uppträdande, och till sist kom Moniteur i sin aftonupplaga med den anmärkning, att flera preussiska tidningars uttalanden gjorde det sannolikt, att den slesvigske guvernören och kabinettet i Berlin icke öfverensstämde. Men det är sannolikt, att motsatta förhållandet är det rätta. Den preussiska regeringens organer, hvilka genast ansågo Manteuffels öfvermodiga förklaring vara berättigad, fästa alldeles intet afseende vid de tydliga vinkar, som de officiösa franska tidningarne gitva Preussen om, att det skulle göra klokast i att låta bero vid blotta försöket. De preussiska regeringsorganerna Nordd. allg. Zeit. och Neue Pr. Zeit. för i fredags och lördags iakttaga fullkomlig tystnad om denna sak. Det förra bladet inskränker sig till att alludera på alliansen med Ryssland, medan det varnar den franska regeringens tidningar mot att draga för häftigt i fält mot denna makt, enär följden annars lätt kan bli den, att de komma i samma obehagliga ställning som efter den misslyckade interventionen i den polska frågan. Neue Pr. Zeit. underlåter äfven att uttala sig om Frankrikes och Preussens inbördes förhållande i atseende på den slesvigholsteinska frågan, men lägger dock sina åsigter ganska tydligt i dagen genom att upptaga följande skrifvelse från Paris: Här råder fullkomlig politisk stiltje. Tidningarne lefva af en usel polemik mot det tal, som preussiske guvernören i Slesvig höll uti Flensborg, och de begå at denna anledning det löjliga misstaget, att den högt bildade general von Manteuffel, som i sin egenskap af chef för det militära kabinettet tillhört konungens närmaste om ifning under en lång följd af år och utfört så många diplomatiska uppdrag med den största skicklighet, omtalas som en rå soldat och gabreur, endast på det att de ma kunna deraf taga sig anledning att frånkänna hans tal politisk vigt samt ingifva sina läsare den tron, att grefve Bismarck har helt andra åsigter och skall för nationalitetsprincipens skull återlemna Nordslesvig till Danmark. är helt säkert bättre underrättad. Inom Preussens officiösa kretsar står man således fast vid den tanken, att Manteuffels tal om, att ingen del af Slesvig skall till Danmark återlemnas. är ett uttryck för konung Wilhelms och preussiska regeringens åsigier. Journal des Debats för d. 6 d:s innehåller en artikel, som går ut på att visa, att Europa är berättigadt att inblanda sig i de tyska angelägenheterna, om Österrike och Preussen ingripa i de andra förbundsstaternas rältigheter; ty de mindre tyska staterna utgöra en väsendtlig länk i den europeiska jemnvigten, hvilken Österrike och Preussen ej kunna tillåtas rubba. Denna artikel har väckt något uppseende i Paris, emedan Journ. d. Dd. kort förut uttalat sig till förmån för Bismarcks politik, och man tror sig ej kunna förklara denna motsägelse på annat sätt, än att bladet måst böja sig för ett högre inflytande. Artikeln anses äfven förskrifva sig trån utrikesministeriet. Eget är, att de preussiska tidningarnes pariserkorrespondenter icke våga sig us med att återgifva det språk, som föres af de franska tidningarne, utan säga, att dessa behandla Preussen på det höfligaste sätt. I England är stämningen mot Preussen ej mindre törbittrad, men tidningarne tro dock, att Bismarck skall nödgas ingå på Nordslesvigs afträdande. Den engelske peer en lord Brougham, en gubbe på inemot 90 år, har, d. 4 d:s hållit ett föredrag för en förening i Shefffeld, i hvilket han uti de scarkaste ordalag bröt stafven öfver Preussens beteende mot Danmark. Han betecknade Preussens politik som en röfvarepolitik och förklarade att detta land alltid varit för honom en styggelse, antingen han tänkte på dess fornoch nutid eller på dess framtid. Han framhöll äfvenledes, att i Preussens inre förhållanden inga förbättringar timat, hvilka kunde förmå den allmänna meningen till att öfverse med dess utåt begångna missgerningar. — Naturligtvis behaga de tyska tidningarne nu skildra den gamle som halft tokig och otillräknelig. Preussarne vilja ej se, att de i närvarande stund stå isolerade i Europa, kanske med undantag at den helt säkert föga afundsvärda ryska alliansen, ty om Osterrike kan det i längden ej vara säkert, alldenstund Österrike befinner sig i den nödställda belägenhet, att dess politik f. n. måste ss8 I dan wbltninme anm dasa tllfröllaana ntuanana Kejsaren