Göteborgsposten – 12 oktober 1865, sida 1

—wwwW o — III. Försök till Alternativ till ny Riksdagsordning och dermed sammanhängande ändringar i Regeringsformen. (Fragment). IV. Tillägg. Nh. Iryckes endast för att lättare meddelas åt flera Vänner.Här hänvisas alltså till de flesta i reaktionär anda utkomna skrifter, dock har man visligen och väl aktat sig för att bland skälen ifven åberopa hr Ringborgs -Välfärdsutskott. De nödiga medeln för bekostandet af de flesta at ofvannämnda skrifter, liksom ock för en (med tört:s tillåtelse) ombesörjd andra upplaga af de Ringborgska Toifvelsmålen samt ett aftryck af reservationerna inom konstitutionsutskottet, hvilka alla gratis utdelats, lära vara sammanskjutna af åtskilliga högtstående män, bland hvilka man nämner f. d. statsråden Henning Hamilton och Palmstjerna, H. H. erkebiskopen, kammarherro Nils Tersmeden m. fi. Den egentliga, ej själen, men handen i företaget torde dock vara hr Tersmeden. Denne har med outtröttligt nit besörjt kolporteringen af ofvannämnda skrifter; han bar grälat på bokhandlarne, emedan de, enligt hans åsigt, ej nog hastigt och med tillräckligt nit befordrat utdelningen at libellerna, han har för den goda saken uppoftrat tid och — hvad, som torde kostat på honom än mer — äfven pengar, ja hvad har han icke gjort! Enligt Aftonbladet tör d. 2 Oktober lärer skriften: Ord till Sveriges allmoge (först tillsänd Göteborgs läns landsting) blitvit tillsänd enskilda personer i bref försedt med Ekolsunds poststämpel. Huruvida hr Tersmeden ätven har sitt finger med vid utdelandet af denna skrift vet jag ej, men hvad som är säkert, är att hr T. bor på egendomen Hessle, hvars postadress är — Ekolsund. Om än alla dessa skrifter uttrycka resp. författares innersta och genomtänkta åsigter och sålunda från moralisk synpunkt ej kunna klandras, så kunna de det destomer från teoretisk; ty de lida samt och synnerligen af en ofantlig inkonseqvens, al ett ötverflöd på exklamationer och at en märkbar brist på bevis. Än skrämma de den s. k. herreklassen för ett bonderegemente, än varnas allmogen för ett herreregemente; än är census för hög, än för låg o. s. v. Allt klandras, men man har aldrig lyckats sätta något bättre i stället. Genom ekrämskott, afskjutna i olika riktningar, har man sålunda sökt förvärfva sig anhängare i de båda yttersta lägren och man lärer verkligen lyckats att göra några proselyter. Så t. ex. berättar man har att alla tre riksdagsmännen från Upsala komma att rösta mot retormförslaget: boktryckare Sundvallson emedan det är för plutokratiskt, rådman Henschen emedan det är för demokratiskt och prolessor Ribbing, såsom pligttrogen Boströmian, af teoretiska skäl. Men en sådan samstämmighet mellan annars olika tänkande är ett daligt tidens tecken, och sannt är hvad Orla Lenmann säger (i en nyligen utkommen broschyr angående danska grundlagen) på tal om förbundet mellan reaktionen och bondevännerna i Danmark: Sådana allianser mellan de yttersta motsatser tyda aldrig på något godt, och det har vid dylika tilltällen näppeligen varit fäderneslandets väl och ganska säkert icke frihetens sak, som varit det gemensamma