Göteborgsposten – 10 oktober 1865, sida 2

här, utan på värdshusen i Feltram som han skulle göra ända på dem. Vi skulle i alla fall icke få hvad vi behöfva. Men jag skall nog akta mig. Bry er derföre icke om det, miss Maud, och kanske skall jag en vacker dag göra er en tjenst. Några få dagar efter detta möte med Meg blefvo Milly och jag, då vi voro ute på en promenad, upphunna af Dudley Ruthyn. Det var ej någon angenäm ofverraskning. Vi voro till fots och han åkte i en jagtkärra, ned mot jagtmarkerna, som hörde till Bartram. Han lät hästen gå sakta och med en vårdslös nick till mig tog han sin korta jipa ur munnen samt yttrade: — Gubben vill tala med dig, Milly. Han tillsade mig att skicka dig raka vägen hem, om jag finge syn på dig. Han vill visst ge dig penningar, men det är bäst att du talar med honom medan han är i det iynnet, ty eljest blir du kanske utan. Såsom det syntes uteslutande tänkande på jagten gaf han oss efter att ha uttalat dessa ord åter en nick och körde derefter hastigt ned för en backe samt försvann. Jag kom öfverens med Milly att vänta medan hon återvände hem för att höra hvad frågan gällde. Jag vandrade likgiltigt omkring för att finna någon plats att sitta på, ty jag var litet trött. Hon hade ej varit borta i fem minuter förrän jag hörde ljudet af fotsteg. Då jag vände mig om, såg jag jagtkärran helt nära, hästen betande af det korta gräset och Dudley Ruthyn blott ett par steg från mig.