Göteborgsposten – 10 oktober 1865, sida 1

uppdrifna plastiken i tragedien. Vidare på några konsertor och operor — och derifrån på ett besök hos Christina Nilsson, i hennes hem, enkelt, Ijuft och tilldragande som hela sångerskans personlighet, Förf. gör riktigt synd, då han skyndar att bortfläkta det angenäma intrycket at den okonstlade och enkla svenska sångerskans personlighet med en tur bakom kulisserna, hvilken dock har sitt intresse. Här stanna vi, och bedja läsaren sjell följa förf. vidare. Vid hans sida skall han ej ha tråkigt. Ilan är en riktig sällskapsmenniska, och Paris ligger framför honom som en uppslagen bok. Dess mest undangömda hål, dess små och stora mysterier, allt kan han utvisa för eder, och han gör det på ett sätt, som roar eder, som förefaller eder angenämt. Han förändrade vårt soffhörn med tillhjelp af inbillningens trollspö till ett Paris och i tanken flanerade vi igenom det i alla dess vinklar och vrår. Då en förf. eller reseantecknare lyckas att så illusoriskt göra sina intryck till läsarens, då har han fullständigt lyckats i sin uppgift: att på tankens fogelväg förflytta honom till andra trakter, än dem, der hans egen värda corpus befinner sig. Hr Watt har sörträlfligt löst denna uppgift och med sina Pariser-Fotografier förskaffat oss både njutning och nöje.