Göteborgsposten – 7 oktober 1865, sida 2

strar det vara en pligt att söka roa den hemmavarande och på stället fremmande dottren. De bjödo henne att tillbringa hela dagarne hos dem och förevisade henne hvad här är värdt att se, och så uppkom en förtroligare bekantskap under de fyra dagarne at hennes dervaro än annars plägar ske under ett mångårigt umgänge i sållskapslilvet. De kunde ej nog berömma hennes hjertas godhet, hennes förstånds klarhet och det intresse hvarmed hon sökte bekantgöra sig med de mänga fremmande före mal som mötte henne. Fyra dugar voro nog att göra henne till hela husets älskling och min afgud. Ja, min kära bror, du skall i mig finna den lycklige syndarn öfver hvilken din vredes domar säkerligen skola falla tunga som en krossande åska. Från första stunden jag såg henne intog mig en egen, besynnerlig känsla. Jag tror verkligen att menniskor som äro skapade för hvarandra känna sympatiens verkan redan vid deras första möte och att de, som kunna resonnera öfver sina känslor icke veta hvad kärlek är. Under de förtrollande dagarne var jag en helt besynnerlig menniska och första gången under mitt åttaåriga vistande på min principals kontor har han beslagit mig med en oriktig sifferuppgift. Jag kunde icke från mina tankar skilja det föremål som beherrskade mitt hjerta. Då jag icke såg henne för mina ögon mäste jag se henne för min inbillning och så framstod hon för mig vid min