Göteborgsposten – 7 oktober 1865, sida 2

Råättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Qvinspersonen Anna Maria Andersdotter. som for någon tid sedan stod tilltalad för att ha försökt utprångla en falsk dansk silfverriksdaler, men af brist på bindande bevisning frikändes, har sedan dess åter blifvit antastad, denna gång för stöld af 20 åa 30 alnar sits i en af bazarbodarne. Denna site hade hon sedermera pantsatt på ett par ställen och det var härigenom hon röjdes. Hon blef häktad, men förklarade till en början för polisbetjeningen att hon ärligen köpt sitsen för sina egna penningar. Då hon likväl ytterligare uppmanades att bekänna, förklarade hon att hon Åkopt sitsen för fem krokiga mark, hvilket lärer vara ett slags uttryck i tjnsspräket, likbetydande med att hon stulit den. Slutligen medgaf hon ullochmed rent ut att hon tillgripit tyget från en madam vid bazarbodarne. Vid polisförhöret i går hade hon dock kommit på andra tankar och sade sig ha köpt tyget i en bazarbod, dervid bedyrande sin oskuld med edsformulärets slutstrof. Penningarne för hvilka hon gjort inköpet hade hon till en del förtjent genom ärligt arbete. Tyget hade varit 23 alnar och hade hon betalt detsamma med 28 sk. alnen, eller som hon sade, tillsammans 14 rdr. — Men vid sista förhöret sade du att du gifvit 18 rdr, anmärkte polismästaren. — Ja, jag fick litet tillbaka på de 14 rdrna, och då blir det jemnt, förklarade hon. — Jaså, du har sutit och räknat öfver det nu. Åklagaren, poliskommissarien Andersson, upplyste, att man ej kunnat få reda på målsegaren, enär åtskilliga handlande i bazaren hade dylik sits, utan att dock kunna säga om de förlorat någon. Det upplystes vidare, att hon blifvit sedd inneha ett cylinderur, hvarg ärliga åtkomst man med allt skäl betviflade. Tillspord om förhållandet härmed, yttrade hon, att hon emottagit ifrågavarande ur af en artillerist med det lefnadsfriska namnet Glad. Uret saknade då glas och visare, och hade hon fått i uppdrag att låta laga det. Målet uppsköts, på det att man skulle hinna efterforska, huruvida denna uppgift ej var en af de vanliga historier, hvilka hon med stor munvighet oupphörligt uppdukar. — En månglerska i Stigbergsliden hade för någon tid sedan kommit i tvist med ett par Hisingsboar. Under tvristens lopp råkade den ene af Ulaingaynglingarne att knuffa till en korg med bakelser eller dylikt, stående på klaffen till ståndet, i hvilket månglerskan höll sina varor sala. Den som föröfvat detta dåd begaf sig, förskräckt öfver följderna, hvilka han redan kunde läsa i månglerskans af raseri sammandragna anlete, flux ned till en båt, i hvilken en kamrat satt, färdig att fara öfver till Hisingen. I sina kraftigaste år, modig som en lejoninna hvilken hämnas sina ungar, ville äfven månglerskan söka hämnd för sina bakelser, störtar efter den sracke Hisingsbon och rycker af honom mössan. Under denna strategiska rörelse fann likväl månglerskan, eller trodde hon sig finna att Hisingsbon, mot henne begagnade det föga ridderliga medlet att sparka henne. Förbittrad häröfver hade hon stämt upp ynglingen till poliskammaren. Ett vittne hördes angående denna sak. Vittnet berättade att madam eller jungfrun eller bvad jungfrun är för slag, kommit springande ned till båten sedan henneg vedordeloman redan stigit i densamma. Hon ropade då efter honom: Han skall i kurran och du understår dig ej att föra öfver honom. Det är en skurk, bof och bedragare, och det äro alla Hisingsboar för resgten. Sedan hon en stund på detta föga fördelaktiga vis karskteriserat såväl sin fiende enskildt som alla Hisingsboar i gemen, steg föremålet för all denna månglerskevältalighet i land för att få veta hvad hon ville. Hon högg då genast tag i håret och drog honom med sig ett stycke. Slutligen lyckades han dock att orycka till sig hufvudet och till sist äfven mössan. Några sparkningar såg ej vittnet den tilltalade utdela. Månglerskan påstod att allt var osanning. Hon hade blott tillegnat sig mössan såsom vederlag för bakelserna. Vittnet hade frågat henne om den andre var hennes man, hvarpå hon svarade nekande, men han hade gjort henne illa o. 3. v. , Peliskammaren skulle om åtta dagar afgifva utag i detta mål.