Göteborgsposten – 7 oktober 1865, sida 1

En efterslång från prestmötet i Göteborg 1865. Heders broder. Du minnes väl den tid, då vi suto på gymnasium tillsammans och voro ett par stora tjufpojkar begge två? Den tiden är förbi och våra banor ha skilts åt; du sitter på kontor i den stora handelsstaden och kasserar in pengar, jag predikar Guds ord hvarje Söndag tör församlingens menighet och skjutsas deremellan än hit än dit i mitt andliga kall; är det ett barn som skall döpas, ett fästefolk som skall sammanvigas, ett lik som skall jordas, en hustru som skall kyrktagas, e. n. d. skall allt af adjunkten förrättas, och för hvilken lön sedan? Ilade vi ej hoppet vore vi de uslaste af varelser, säger den store aposteln, och med rätta. Nå väl! vid stödet af detta ankare förutsätter jag, att du ännu minnes vår gamla vänskap och är densamme, till hvilken man med trygghet kan anförtro sig, hvarför jag ej tvekar att hos dig söka upplysningar, som för mig hafva ett visst intresse.