Göteborgsposten – 7 oktober 1865, sida 1

på flickan. Hon är enda barnet af sin salig afgångna moder och sin qvarlefvande gamle fader, som för sin bräcklighets skull ej kar hafva många år igen innan han måste hem falla åt förgängelsen. Att jag under vakansen skall komma att bli vice pastor torde ej vara något tvifvel underkastadt, och eger jag äfven anledning till det hopp att denna församlings dyra medlemmar icke skola blifva obenägna, att genom kallelse utkora mig till deras själasörjare, då tiden är inne, och hvartill nog skulle göra åt om de i sin blifvande pastorska finge se dottren af sin nuvarande herde, som de uppriktigt vörda och älska. Under sådane förhållanden, och med ögat på de fördelar som deraf skulle resultera — för henne, att vid en äkta mans sida få stamna qvar i sitt gamla välförsedda hem, och för mig, att, utan vidare bråk, som pastor flytta dit in — kan jag icke utan en naturlig oro betrakta de förändringar som föregått med flickan under de dagar hon vistats i er stad. Hon är af naturen god och beskedlig, men ondskan skyr ej att lägga sina snaror äfven för den renaste fot, och smittan af ert högmodiga och fåfängliga lefverne kan äfven meddela sig till det oskyldigaste sinne. Dock sådant kan väl tiden och återgången till hemmets torftiga vanor bota, men hvad jag än