Göteborgsposten – 6 oktober 1865, sida 2

m: ? — — D CAFAE religiös känsla, det var blott en yttring af hennes kärlek och vördnad för mig — så mycket mera underlig, som hon af naturen var mycket stolt. Hon skulle ha uthärdat allt af mig blott ej den ringaste misstanke om hennes hela tillgifvenhet eller derom att hon i den mest likgiltiga sak skulle kunna göra mig orätt eller bedraga mig. Jag är icke ung nu längre; jag har haft mina sorger och med dem allt hvad cn i sjelfva verket obegränsad rikedom kan bjuda öfver. Då jag ser tillbaka finner jag dock blott några få klarare och renare ljusstrålar dallra öfver lifvets mörka ström. Dessa strålar gjutas ej af en ofantlig rikedoms glans, utan från två eller tre af de enklaste minnen, sådane som det armaste och vanligaste lif kan erbjuda och vid hvilkas sida under crinringens tysta timmar alla artificiella triumfer förblekna, ty de förra utplånas ej af tid eller afstånd, enär de äro grundade på kärlek och tillgifvenhet och så tillvida äro himmelska.