Göteborgsposten – 6 oktober 1865, sida 2

han tillåter mig, och sedan har jag ett längt budskap från min syster Mary till er och miss Millicent. Men kanske är det bist att jag först uträttar mitt ärende, eller hur? Jag skall vara tillbaka om några få minuter. Medan han talade återvände den gamle hofmästaren och bad honom stiga upp till onkel. — Tror du Milly att han ämnar tala om detder timret som kusin Monica nämnde om? Jag hoppas att han ej gör det, yttrade jag sedan han afligsnat sig. — Dethoppas jag också, yttrade Milly. Jag önskar att han stannat litet längre hos oss, ty nämner han timret är det säkert att pappa visar honom på dörren, och då få vi ej se honom mer. — Riktigt, min snälla Milly, och han är så angenäm och vinlig. — Och tycker så ofantligt mycket — Jag är säker på att han tycker mycket Milly. Han talade ofta vid dig bad dig så ofta sjunga de båda vackra Lancashireballaderna. Men du vet att då du var inbegripen i dina afhandlingar och religiösa öfningar i fönstret med den der kyrkans pelare, Rev. Spriggs Beddlepen ... Tyst med dina dumheter Maud! Huru kunde jag åta bli att svara, då han ständigt höll på med att examiom dig. om oss båda lika på Elvorston och nera mig i mitt nya testamente och min katekes. Jag försäkrar att jag nästan hatar honom. Du och kusin Knolys äro sådana tokar. Och hvad du än må säga, så tycker lorden ofantligt om dig, och det vet du mycket väl, din elaka.