A w— — af komiterade föreslagna strandgatans utläggning samt med kostnadsförslag såväl derför som för åstadkommande af tillräckligt vattendjup utanför de blifvande kajerna. — Hr Berger instämde häri. Fann ej af handelns behof en strandgata påkallad. Man hade talat om handelns tillväxt, men denna hade ej ens motsvarat de kostbara arbeten, som i anticipation på densamma blifvit uppförda. Allmänna opinionen hade icke blifvit hörd. Det vore derföre skäl offentliggöra handlingarne i frågan och låta litografiera en karta för åskådliggörande af förhållandena. — Hr Hedlund föreslog att förslaget i allmänhet skulle antagas och frågan om enskildheterna derefter remitteras till komitten. — Hr Philipsson instämde med hrr Jul. Lindström och Berger samt förordade bordläggning. — Hr Ordf. ville blott att man skulle uttala sig om en strandgatas önskvärdhet och för öfrigt remittera förslaget för inhemtande af kostnaderna m. m. Man beslöt genom votering med 28 ja mot 9 nej att frågan skulle bordläggas tills karta öfver förslagets detaljer blifvit litografierad. Besörjandet häraf uppdrogs åt hr Kobb. — Hr Prytas förslag om jernvägsspår å Gullbergsvass bordlades. Hr Lundströms förslag om anordningar för beredande af lämplig uppgång till Masthuggskyrkan remitterades till drätselkammaren, för att utrönas måtte dels om ej egendomen n:o 26 kunde på annat sätt åtkommas än genom köp och dels om ej annan uppgång till kyrkan än den föreslagna skulle kunna beredas. Till behandling företogs derefter domkyrkorådets ansökan, att staden måtte åtaga sig vården och underhålletaf domkyrkoplanen, på den grund att trafiken öfver densamma numera vore betydlig och staden lättare kunde hålla den vid makt än domkyrkan. Vägoch gatuförvaltningen hade blifvit hörd i ämnet och yttrat sig för bifall, dock hade förvaltningen ansett att domkyrkoförsamlingen sjelf borde bekosta underhållet af jernstaketet kring platsen. Hr E. G. Lindström afstyrkte förslaget, hvars antagande skulle kunna medföra ett farligt prejudikat. Om domkyrkorådet ogillar trafiken öfver platsen, står det fritt att stänga portarne. — Hr Cavalli ansåg det blifva ett stort obehag om portarne stängas till denna plats, hvilken utgör en prydnad för staden och såsom sådan af densamma bör underhållas. — Hr Blomstrand visade, att platsen efter branden vid början af århundradet varit öppet torg och att det således ock är stadens skyldighet att underhålla densamma. — Hr Berger meddelade att orsaken hvarföre domkyrkorådet gjort sin ansökan var den, att rådet ej liksom staden egde trädgårdsmästare m. fl. arbetare till sitt förfogande, hvadan det ej på värdigt sätt kunde underhålla platsen. — Äfven hrr Hedlund och Philipsson yrkade bifall, den senare foresläende att staden äfven skulle åtaga sig underhållet af jernstaketet kring platsen. — Ansökan bifölls, och så äfven hr Philipssons förslag angående staketet. Till behandling företogs derpå tredje frågan å föredragningslistan: sekreterarens förslag till redaktion af reglementet för sundhetsnämnden, hvilket förslag blifvit uppgjordt i enlighet med af stadsfullmäktige förut tattade beslut (ej definitiva) i ämnet. D:r Dickson uppträdde emot de punkter i förslaget, hvilka, i strid med komittens förslag, bestämde att i händelse sundhetsnämnden finner sig befogad att förbjuda begagnandet af hus eller lägenhet af ett eller annat slag äfvensom drifvandet af fabriker eller näringar som kunna vara skadliga för arbetares eller närboende personers helsa, skall nämnden genast anhängiggöra saken hos polisen för vederbörlig behandling. D:r Dickson ansåg detta dels bhfva för tidsödande, dels förnärmande för nämndens auktoritet och dels ledande till oformligheter, då klagomål öfver ett dylikt nämndens förbud skola inlemnas till landshöfdingeembetet. Då emellertid redaktionen af förslaget blifvit högst förtjenstfullt utförd, föreslog tal. att nyssnämnde bestämmelse om anmälningen i poliskammaren måtte utgå och förslaget i öfrigt antagas. — Häradsh. Berger visade buruledes vid poliskammaren genom vittnens afhörande m. m. dylika frågor kunde vinna en utredning, lika vigtig för den enskilde som för nämnden, hvilken ej af landshöfdingeembetet kunde åstadkommas, endast förbudet öfverklagas hos kgs bfhde. Sjelfva saken behandlas af poliskammaren, och således behöfver ingen oreda att härigenom uppstå. Den enda ändring som tal. skulle godkänna vore den, om man bestämdel att vådjande till poliskammaren ej behöfde ske då den, hvilken beslutet rörer, med detsamma förklarar sig nöjd. — Hr Blomstrand ville att saken skulle återförvisas till beredningen, enär ej ändring kan företagas i en punkt af ett reglemente utan att andra äfven behöfva än