Göteborgsposten – 5 oktober 1865, sida 1

ONKEL SILASY eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. — Nej, det är en vana som ej kan utrotas. Men han vill ej mäta den qvantitet han tar in, utan dömer efter ögonmått och smak — något som naturligtvis är alldeles godtyckligt. Och likväl är opium, såsom ni vil vet, ett verkligt gift, hvilket man väl genom vana kan lära sig att fördraga tillochmed i stora qvantiteter, men som dock är ett gift. Att sålunda behandla ett gilt är, jag behöfver väl knappt säga er det, att gäckas med döden. Efter hvarje gång hans lif på detta sätt hotas ändrar han sitt godtyckliga sätt att intaga opium, men snart glömmer han sig igen. Det är naturligtvis en möjlighet att han kan gå fri, men en eller annan dag torde han taga för mycket. Den närvarande krisen tror jag ej kommer att få en allvarsam utgång. Jag är mycket glad — oberoende af äran att få göra er bekantskap, miss Ruthyn — öfver att ni och er kusin ha återkommit; ty churu huscts tje) Forts. fr. N:o 228.