Q — —csc— — gen vänd mot kaminen, hvilken stod i förening med kaminen i rummet intill, och betraktade sin patient genom sängomhängena med en på samma gang vigtig och sorglös min. öfre ändan af Singen gick intill motsatta väggen, nedre ändan var vänd mot kaminen; men Säingomhängena på sidan, hvilka var det enda jag kunde se från den plats der jag stod, voro tillslutna. Den lille doktorn inde mig och ansåg mig förmodligen för en person ar betydenhet, ty han utjemnade sina rockskört och gjorde hastigt och med mycken värdighet en bugning för mig; derefter för att mera enskilt göra min bekantskap närmade han sig och presenterade sig med en ytterligare bugning suom doktor Jolks. Jag hade dragit mig ett steg tillbaka och stod åter i min onkels studerkammare, som upplystes af det matta skenet från Wyats rankiga talgljus. — Sönmsjuka, miss, sömnsjuka. Jag kan säga er, miss Ruthyn, att er onkel varit i ett mycket kritiskt tillstånd — ofantligt kritiskt. Sömnsjuka af den mest envisa beskaffenhet. Han skulle ha dukat under — han måste i sjelfva verket ofelbart ha dukat under, om ej jag tagit min tillflykt till ett mycket ytterligt medel och gifvit honom en stark åderlåtning, som utfallit så lyckligt vi kunnat önska. En märkvärdig kroppskonstitution — en verkligen underbar konstitution — och ett oerhördt starkt nervsystem. Det är den största skada i verlden att han ej vill låta detsamma verka. Hans vanor äro, jag vägar säga det, förderfliga. Vi göra vårt bästa, vi göra allt hvad vi