Göteborgsposten – 3 oktober 1865, sida 1

— — hela gårdagen och vej kunnat väckas denna morgon, samt -att doktorn varit här två ganger och äfsen nu var i huset. — Är han bättre? frågade jag med bäfvan. — Ej som jag vet, miss; han låg färdig utt uppge andan i hvart ögonblick för två timmar sedan; kanhända han nu redan är i himlen. — Kör på — kör fort ropade jag åt kusken. Blif ej förskräckt, Milly; med Guds nåd, skola vi finna honom på bättringsvägen. Efter cn stund, hvarunder jag kände en förfärlig ångest och ansåg allt hopp vara ute för onkel Silas, öppnade den åldrige lille tjenaren vagnsdörren och fallde ner trappan vid sidan af vagnen. Onkel Silas hade flera timmar legat vid dödens port; frågan om lif eller död hade hängt på ett hårstrå; men nu sade doktorn vatt det var godt hopp att han skulle gå igenom. — Hvar är doktorn? — I den sjukes rum; han åderlät honom för tre timmar sedan. Jag tror ej att Milly var till den grad förskräckt som jag. Mitt hjerta slog så våldsamt och jag darrade till den grad att jag knappt kunde gå uppför trapporna.