Göteborgsposten – 2 oktober 1865, sida 1

— Jag tycker att han är mycket talangfull och underhållande. Men ibland synes han mig vara mycket melankolisk, ehuru blott ett par minuter i sender, och derefter deltar han åter i konversationen, ehuru först efter att ha gjort våld på sig, förefaller det mig. — Ja stackars Ilbury, han förlorade sin bror för omkring fem månader sedan, och först nu börjar han hemta sig efter denna förlust. De voro hvarandra mycket tillgifna, och folk trodde att den aflidne skulle haft utsigt att ärfva lordtiteln, emedan Ilburu är difficil — en filosof, som, med ett ord sagdt, har börjat att bli behandlad i förtid som gammal ungkarl. — IIvilhet förtjusande fruntimmer hans syster lady Mary är. Hon bad mig skrifva till henne. Detta yitrade jag, ty sådana skrymtare äro vi, för att visa lady Kuollys att jag ej var angelägen om att höra något vidare om honom. — Ja, svarade kusin Monica på mitt yttrande — och så tillgifsen honom. Han kom hit och bosatte sig på Grange för art byta om vistelseort och fa vara i enslighet — det skadligaste en man, hvars lynne är nedtryckt af sorg, kan fönrtaga sig. Han finner dock nu att det blott var en sjuklig uyck, ty han upehåller sig gerna här hos mig och förklarar att han blifvit mycket bättre sedan han kom hit. Hans bref anlände fortfarande under adress af mr Carysbroke, ty han föreställer sig att om hans rang blefve bekant skulle grannarne göra besök hos honom, och han sjelf sålunda bli utsatt för tråkiga middagsbjudningar. Ni såg ju honom, Milly, på Bartram innan Maud kom. (Forts.)