Göteborgsposten – 29 september 1865, sida 3

IH ; Fp om den politiska ställningen i Europa, sedd från rysk synpunkt, innehåller Moskwa Tidning följande rätt märkliga artikel: Om närmandet mellan kabinetten i S:t James och Tuilerierna egt rum i följd af en eller annan europeisk fråga, så hotar det likväl ingalunda Preussen; det är tvärtom gagneligt för detta land, emedan en allians mellan Frankrike och England är den säkraste dammen mot Frankrikes äregiriga planer vid Rhen. England skall göra allt hvad i dess makt står, för att hindra en sammanstötning mellan Frankrike och Preussen. Det är märkligt, att detta närmande betraktas med så stora sympatier i England. Under andra förhållanden skulle besöket mellan kejsar Napoleon och drottn. Isabella ofelbart hafva sati den allmänna meningen i England i rörelse, och den skulle ha uttalat sig starkt mot en allians mellun de romaniska nationerna under Frankrikes ledning; nu iakttager deremot engelska pressen den fullständigaste tystnad rörande denna fråga, liksom om en förening mellan dessa folkslag verkligen vore en länk i den af Frankrike och Storbritannien utkastade plan. Det är höjdt öfver allt tvifvel, att Napoleon III i detta ögonblick söker närma Italien, Spanien och Portugal till hvarandra och ställa dem under franskt inflytande, och allt ger anledning antaga, att kejsarens steg i denna riktning icke varit olyckliga. Detta närmande sammanträffar på ett högst påfallande sätt med de förvecklingar, som åter uppenbara sig i Orienlen, och med Österrikes sträfvan att stärka sin ställning på den sidan. Kabinetternas uppmärksamhet riktas mot Turkiet, och ds österrikiska tidningarne förklara högt, att om Osterrike än lidit ett nederlag vid Elben, skall det snart erhålla upprättelse vid Donau. I de orientaliska angelägenheterna vill England bringa sin politik i öfverensstämmelse med Frankrikes; detta är kanske den enda fråga i Europa, i hvilken de tvenne vestmakterna obetingadt kunna gå haud i hand. A andra sidan synes ögonblicket gynsamt att åter bringa den orientaliska frågan på tapeten; man skulla kunna sätta denna fråga i samband med den venetianska och den slesvigholsteinska, hvars slutliga afgörande ej längre kan uppskjutas. I så fall skulle det i Italien tillbakaträngda och i Tyskland förminskade Osterrike se sig nödsakadt att söka skadesersättning i det sydöstra Europa, isynnerhet som det genom ett dylikt företag kan räkna på alla makters sympati, utom på Rysslands. Hvarje stormakts yttre inflytande beror på dess styrka och inre organisation. Vi kunna tyvärr icke förneka, att Rysslands inflytande i Europa blifvit sedan kongressen i Paris ansenligt försvagadt. Efter Krimkriget har Rysslands öfvervigt i Europas råd aftagit, och tillfället att återvinna den har ännu icke infunnit sig. Hvarje förändring, som på senaste tiden försiggått i Europa, har varit ofördelaktig för Ryssland. Donauprovinsernas