Göteborgsposten – 29 september 1865, sida 3

edda jury förklarat den åtalade tidningsarticeln brotislig ester det mildare af de åberoade lagrummen, fälldes Dahlhammar att böta 300 rdr, ersätta sin vederparts inställelsebesvär med 35 rdr samt att till henne utgifva ösen för domstolens protokoll och utslag ij målet; hvarjemte det itrågavarande tidningsnumret skulle konfiskeras. — Å Södra teatern kommer att i nästa; månad uppföras ett nytt skådespel af Kichard Gustafsson, kalladt Mannen af folket samt ett från franskan öfversatt lustspel vid namn Abe. Om Humlegårdsteaterns senaste nyhet, Sköflad lycka, yttrar Aftonbladet-: Humlegårdsteatern bjöd i Måndags på en nyhet af visst intresse: trenktsdramen Sköflad lycka, en öfversättning af Emile Girardins (och Dumas d. .) -Le supplice dune femme. Som bekant har detta stycke af Paris publik mottagits med en välvilja, som redan en del franska kritici funnit väl mycket öfverseende; och vi för vår del kunna ej annat än på det kraftigaste instämma med dessa. Stycket är till hela sin grundid och i hufvuddetaljerna så genomsyradt af onatur, psykologisk och yttre osanning, att det verkligen fordrats en så intelligent och öfvad dramförfattares, som Dumas, hela skicklighet och kännedom af teaterns konstgrepp, för att göra dessa orimligheter, åtminstone för ögonblicket, snarlika en lefvande verklighet. Underhjelpt af ett varmt och passioneradt utförande kan dramen sålunda bli ett bevis för den stora makt, den teatraliska illusionen eger öfver vår inbillningskraft; men vid det minsta fö ök att med förståndet analysera intrycken af densamma, ramlar hela det eleganta korthuset. Efter hvad man sålunda kan finna, utgör innehållet, afklädt sin sceniska prydnad, något som föga förtjenar ett upprepande. Vi anse oss så mycket mindre behöfva besvära oss dermed, då det, utom öfriga brister, vidlådes af en moralisk vidrighet, en unkenhet, hvartill vi ej så ofta funnit ett motstycke äfven i den franska dramatikens på missbildningar rika litteratur. Efter tagen kännedom af detta stycke, kan den strid om författareskapet, hvilken egt rum mellan dess egentliga upphofsman och den skicklige öfverarbetaren, ej förefalla annat än både löjlig och — ömklig. Men härvidlag, som så ofta inom Frankrikes litterära förhållanden, har en tillfällig succes ansetts bra mycket mer betydande än de sansades omdöme, kritikens utsago och — efterverldens glömska. — Utförandet på Humlegårdsteatern var i hufvudsak sådant det borde vara, det vill säga, det undangömde, såvidt möjligt, de svåra osannolikheterna och framhöll med lagom betoning de flera sceniska effektbitar, hvarpå stycket bjuder. M:11 Forsman och hr W. Åhman inropades efter slutet. — — — —