Frän Uufvudstaden. Frimurarebarnhusets direktion, genom kamereraren Öberg, inropade på stadsauktion i måndags i mät dömda fastigheten n:r 7 och 8 i qvarteret Adlern mindre, med adress n:o 11 vid Norrtullsgatan, för 81,000 rdr. Egendomen är brandförsäkrad för 122,000 rdr och var af rådstufvurätten värderad till 102,000 rdr, allt rmt. — Den till Stockholm anlände musikdirektören A. F. Lincke från Köpenhamn har inledt underhandlingar med hr Berns i Berzelii-park om att der gifva en serie konserter, dervid ett af honom anfördt kapell, bestående af c:a 30 medlemmar, skulle komma att mot billig entrå underhålla allmänheten med såväl hr Linckes egna som Strausses, Gungls, Lumbyes, med fleras sprittande kompositioner. — I P. . för i förgår läses: Dramatiska teatern gaf i förgär afton första gången aPå Narrif, fritt från Rage damour al Moreau. Ehuru en bagatell, ett konservationsstycke i en akt, ser man den dock med stort nöje för den nätta sammansättningen, den lediga, lätt flytande dialogen, och för det ypperliga sätt, hvarpå den af de spelande framställes. En nygift fru upptäcker eller tror sig upptäcka på sjelfva bröllopsdagen, att hennes man gift sig med henne för hemgiftens och icke för hennes egen skuld, ett hårdt slag för den ur pensionen nyss komna unga damen, som hjertligt älskar sin man. Hon besluter att hämnas genom att låtsa älska en annan, hon koketterar på narrif för denne andre och lyckas mycket riktigt väcka sin mans svartsjuka, som förorsakar åtskilliga scener, dock utan all tragisk anstrykning. Den på detta narri mest narrade är vännen Theodore, som sent omsider märker att den oerfarna unga frun haft honom till föremål på ett helt annat sätt, än han väntat sig. Fru Swartz gaf en älsklig bild af den unga frun; liflig utan sjelfsvåld markerade hon med fin nyansering de hastiga öfvergångarne och ådagalade lika mycken smak i sitt spel som i sin toilett. Hr Hedin gjorde med den honom egna bonhommie en äkta mans svartsjuka till något särdeles löjligt och hr Fredrikson, fruns supponerado älskare, talade och förde sig så ledigt och naturligt, att han förtjenar allt erkännande. Publiken gaf vid pjesens slut genom ihållande handklappningar tillkänna sitt bifall. — Blond eller Brunett, som derefter gafs, bibehåller sig fortfarande i publikens tycke och man applåderar både de spelande och scenerna. En stymmelse till olycka inträffade genom ett kol, som sprakade från den alltför naturliga elden i kaminen på fru Almlöfs klädning, men lyckligtvis utan att orsaka någon märkbar skada eller afbrott i pjesen. — I förgår förevar inför rådhusrätten ransakning med den för illgerningen mot mångelskan Ulrika Gustassson häktade förre strafffången Pettersson. Något nytt af vigt förekom icke vid förhöret och målet uppsköts till annan dag för inhemtande af underrättelser om Gustafssons tillstånd, hvilken fortfarande vårdas å lasarettet. Illgerningsmannen be Åskrifves sålunda i A-B.; Pettersson, hvilken är en mindre, satt karl, ljus lagd med röda polisonger, har ett inbundet och elak utseende, ehuru ett halfleende ständigt synes på läp -parne. På domarens alla frågor svarade han kort och d tvärt antingen: Jag vet ej hur det tillgick elle Jag mins ej hur det var, och syntes alldeles ick visa någon nedslagenhet eller ånger öfver sin förbry i telsc. Lika litet kunde han förmås ange motivet til våldsbragden. Sedan har blifvit gripen efter gernin d öens föröfvande hade han visat en ytterlig vildhet un q der det han affördes till vaktkontoret samt svuri YT deröfver, att han ej lyckats mörda Gustafsson. Vi i tillfället hade han väl varit något ankommen, men em em GWAAWA ———