ernsad af starka drycker, enligt hvad vittnena nu ipplyste. — —— — ——— Från Utlandet. Preussiska regeringens officiela män och örganer synas på sista tiden hafva erhållit den dagorder, att uppträda med de mest bramarbaserande ord och åthäfvor mot hvarje tanke på Nordslesvigs afträdande till Danmark, elier rättare på antagande af tillämpandet af nationalitetsprincipen. Ett telegram till G.-P. meddelade i går den preussiska guvernörens i Slesvig, general Manteufkels kraftiga förklaring, att han skullo med sin kropp betäcka hvarje sju fots längd af Nordslesvigs jord, innan han medgåfve dess afträdande, hvilket kraftuttryck naturligtvis ville säga detsamma som att Preussen skall med vapenmakt kämpa om sin eröfring och, först då det blifvit slaget, lemna den. Nu kommer Bismarcks tidning Nordd. allg. Zeit. och yttrar sig genom ett bref från Slesvig på följande i denna stund karakteristiska sätt: Den befallning, som nu är utfärdad om anläggandet at befästningar i Sönderborg och Sundeved, skall efter hand eftertryckligt och för alltid tillstoppa en af de källor, ur hvilka Preussens fiender här i landet hemta skålen för sina anklagelser. Om den dansktalande delen af Slesvig skulle återlemnas till Danmark, måste ovilkorligen ätven det företrädesvis danskt sinnade och danskt kännande Sundeved jemte Als, der hela landtbefolkningen talar danska, innefattas i detta återlemnande; ty hvilken mening skulle annars en enationallösning af frågan hafva? Den, sem har blott en ytlig kännedom om de slesvigska nationalitetsförhållandena, vet, att en sådan national lösning af frågan är en omöjlighet (hvarför det?), att Slesvig med sin brokiga språkkarta måste gå helt och hållet antingen mot norr eller söder, och att återlemnandet af en liten del af Slesvig, t. ex. Haderslevs amt, icke skulle tillfredsställa någon, utan tvärtom endast vara ett ständigt blödande sår i hertigdömets kropp. Dyppels och ön Als befästande af Preussen måste således göra det tydligt för danskarne och för Preussens fiender, att Preussen aldrig återlemnar något som det genom kamp förvärfvat. Samtidigheten är märklig af dessa båda förklaringar, hvilka otvifvelaktigt öfverensstämma med den preussiska premierministerng uttalanden i ett till Preussens gesandter i utlandet utfärdadt cirkulär, hvilket i dessa dagar lärer gått af stapeln. Det hela utgör således ett direkt och öfvermodigt sabelskramlande svar på vestmakternas bekanta cirkulär, hvari de uttalade sig till förmån för nationalitetsprincipen, men är säkerligen äfven tramtördt i akt och mening att något afsvalna den värme och de förhoppningar, som detta cirkulär väckt i Nordslesvig. Gentemot detta förtjenar ställas den stämning som råder i de fria länderna i Europa. -Börsenhalles korresp. från Paris skrifver under d. 21 Sept.: Den allmänna meningen i Frankrike har endast sällan varit i så fullkomlig öfverensstämmelse med utrikesministerns handlingar, som fallet varit med hans cirkulär ang. Gastemsfördraget. Tillfredsställelsen derI med har om möjligt ökats, då man fick veta, att grefve Russell förde samma språk. Om några tidningar än tillade cirkuläret betydelse, endast om man icke skulle förbli stående vid en platonisk protest, tystnade likväl hastigt dessa röster. I allmänhet gillar man den afvaktande hållning, som Frankrike alltifrån början intagit till den slesvigholsteinska frågan, och kejsardömets anhängare se med växande belåtenhet, huru den liberala meningen i Europa, ja, tillochmed i Tyskland ansluter sig till de moderna af Frankrike vid hvarje tilltälle och icke minst vid Gasteinskonventionens afslutande förfäktade statsoch folkrättsliga principer. Just af detta skäl har grefve Russells cirkulär väckt så stor glädje i de franska regeringskretsarne. England har deri stadfästat den, nya solkrättens betydelse i jemsörelse med den äldre, ur fördragen framgångna rätten. I Wien är stämningen högst upphetsad på grund af det kejserliga manitest, som suspenderar eller rättare upphäfver riksrådet. Under det man är hugad att i Pesth illuminera JR JU UU e — N af denna anledning, är deremot stämningen i Wien at sådan beskaffenhet, att trupperna konsigneras i sina kaserner. Och detär icke så besynnerligt, ty den af de österrikiska tid ningarne så ofta framkastade frågan, om kej karstaten har en författning eller icke, är prak tiskt atgjord. säger Köln. Zeit. I Österrike herrskar tillsvidare den uppenbaraste absolu tism, derom kan man ej längre tvifla, hete det i de tyska organera. Germanerna skum ma naturligen af harm att regeringen kasta skenkonstitutionalismen öfverbord, hvilken jus Laf germanismen en sådan öfvervigt öfver kej