om du verkligen såg dem kyssa hvarandra vid trappan, så är frågan alldeles afgjord. — Ja, flicka. — Du bör ej använda ordet flicka på det der sättet då vi samtala. — Nåväl, Maud, då. Jag höll ryggen vänd mot dem och de trodde att jag ej kunde se någonting, men jag kastade en sidoblick på dem och såg dem lika klart som jag ser dig nu. Jag skrattade ånyo, men kände ett visst qval — någonting af förödmjukelse — någonting af ånger: likväl smålog jag mycket glädtigt under det jag stod framför spegeln och gjorde mig i ordning för att gå till sängs. — Maud — Maud — flyktiga Maud! — Hvad! kapten Oakley redan undanträngd! och mr Carysbroke — oh! förödmjukelse — förlofvad. Rädd att jag lyssnat med för synbart intresse på denne förförare, började jag sjunga en vers af en glädtig liten visa och försökte tänka på kapten Oakley.