Göteborgsposten – 27 september 1865, sida 2

och sina knyten, alltid lika glad och fryntlig, bottenärlig och gudfruktig, en riktig typ af redbar svensk allmoge. Nen tör omkring 30 år sedan var det hardt nära att gumman Annika tått vandra till en annan verld, ty hon Sjuknade plötsligen och dog det senare trodde åtminstone närmaste omgifningen) och låg redan i sin likkista, tänkande med den förfärligaste ångest och qval på sina små barn och hörande tolk omkring sig tala om hennes begratning m. m., men icke under hela tiden mäktande röra en enda muskel och således urståndsatt att med något tecken gifva tillkänna sin i sanning fasaväckande belägenhet. Men just i det ögonblick hon skulle utföras, vaknade gumman till lit och rörelse, till alla närvarandes utomordentliga häpnad, ty alla hade trott henne vara död. Mor Annika har alltsedan dess varit rask och kry och mången nutidens modedocka eller drithusplanta skulle i sanning ha skäl att glädjas om de egde den 70-åriga gummans raskhet.