Göteborgsposten – 26 september 1865, sida 1

ONKEL SILASÄ eller Svedenborgarens Testamente. öfversättning från Engelskan. — — — Ninsann tror jag ej att hon vill fäkta med mig, sade han skämtande. Se så, Maud, inte blir ni väl ond för det? Det är ju när allt kommer omkring blott vår skyldighet. Guvernören bad oss kyssa hvarandra, gjorde han inte? — Våga det ej, sir. Stanna eller ropar jag på tjenstefolket. Jug började att ropa på Milly. — Att ni kan stilla till ett sådant allarm för ett litet skämt. Det är ju ingen som gör er någon skada? Åtminstone ej jag. Derester mumlade han något i förtretad ton, vände sig om och lemnade rummet. Jag tror att jag hade fullkomligt rätt i att med all den kraft hvaraf jag var mäktig göra motstånd mot detta försök att antaga en förtrolighet som, oaktadt min onkel hyste en motsatt åsigt, likväl föreföll mig som en skymf. )) Forts. fr. N:o 222.