Göteborgsposten – 25 september 1865, sida 1

Mötehorg d. 25 September 1865. Landtbruksmötet. Deltagarne i länets landtbruksmöte gjorde i lördags enligt programmet en utfärd till Partilled, hvarest exposition af hästar, boskap och redskaper ätvensom prosplöjning var arrangerad. Vädret var det mest gynnande och en hvar tog med förhoppning om en angenäm dag plats i det långa extra bantåg, hvilket blifvit stäldt till mötets disposition. Oaktadt det högst betydliga antalet afvagnar var dock mängden at passagerare så betydlig att ännu flera vagnar måste i tåget insättas för att lemna plats åt alla dem som önskade medfölja. Ref. fick med möda plats i en tredjeklassvagn och kom derigenom 1 tillfälle att åhöra samtalen bland åtskilliga medlemmar af allmogen, hvilka såsom varande från andra delar af länet icke förut åkt på jernväg. Egendomligt nog lät det att i vår tid höra de naiva anmärkningar om jernvägsväsendet som af dem gjordes. Särskildt lustig föreföll en för resten munter, fryntlig bondgubbe, som med ängslig törsigtighet hindrade sin gumma att se ut genom tönstret, ett tilltag som han fruktade skola medtöra svindel eller någon annan ännu värre krämpa. Färden är dock, som man nogsamt vet, icke lång, och det hederliga paret stod inom kort lyckligen på perronen vid Partilleds station. Derifrån och fram till egendomen har man eljest haft att passera en liten krokväg, men Partilleds egare, hrr Schmidt, hade nu öfverraskat sällskapet med en splitterny väg, direkte ned till Säfveån, öfver hvars strida vatten ledde en likaledes ny gångbro. Från denna kom man upp på expositionsfältet, hvilket sträckte sig utefter ån. Något till höger å detta fält finnes en terrass, kringväxt af en dubbel rad magnifika träd. På denna terrass — en festsal tio gånger så stor som en vanlig sådan och tio gånger så vacker — hade blifvit uppförd en tribun, klädd med granris och blommor samt prydd med en mängd åkerbruksemblemer in natura, från hvilken prisutdelningen skuile försiggå. Midt emot denna och på terrassens andra sida var ett slags pavillon rustique uppförd, äfvenledes af granris med blommor och guirlander, i hvilken man i ro kunde diskutera agrikulturvetenskapens djupare problemer. På ena sidan om terrassen var boskapsexpositionen förlagd med dess råmande, grymtande, bräkande och kacklande utställningsartiklar. Framför terrassen åt ån till voro uppställda landtbruksredskaper för olika ändamål. Åt detta håll hade man en präktig utsigt öfver ån och stationshuset, med sina ofta förbiilande bantåg, samt ytterst i bakgrunden de kala gråa bergen, längst ned omgifna af grönskande vänliga träd. Vände man sig så åt höger hade man framför sig expositionsfältet för ston. Längre bort, närmast kyrkan, befunno sig de bångstyriga hingstarne — vederbörligen skiljda från de öfriga representanterna af detta ädla husdjursslägte genom en liten bäck, slingrande sig fram genom en dal, hvilken sträcker sig ned mot ån i lika många bugter som bäcken sjelf. Detta lilla parti i landskapet var högst förtjusande om också bäcken ej var så klar som en poet skulle kunnat önska. Gick man nemligen längre uppåt dess lopp, som för dem hvilka befunno sig på expositionsfältet doldes af en mängd dess dal beskuggande gamla träd, fann man att han utom andra bestyr fått det obehagliga göromålet att älta ler, för hvilket ämnes förädlande en qvarn blifvit uppsatt. I närheten af denna låg fältet der profplöjningen försiggick. Saknande kännedom i