pLHUOH. Ufsförandet igår var, isynnerhet hvad beträffar operans senare hällt, bättre än man vågat hoppas. Ur Jallermayer (Manrico) är i besiumng af en srisk och kraftig stämma, men saknar ännu skola, hvartill kommer ett trullkomligt öfverflodigt begär att forcera rösten. Emellertid gjorde hans debut på det bela taget ett ritt fördelaktigt intryck, uttryckt af publiken i applåder och tramropning. Sär skildt fortjenar framhållas den lediguet, hvar