Göteborgsposten – 23 september 1865, sida 2

kättegångs-och Polissaker. Från Stockholm. Fredagen i förra veckan anmälde urmakaren Mollerg, boende vid Drottninggatan, att han samma dag, traxt på eftermiddagen, blifvit bestulen på ett frunmmers-cylinderur af guld, värdt 70 rdr, samt att han ör tillgreppet misstänkte ett yngre fruntimmer, kort in växten samt klädd i hatt och ljus klädning. Stölen hade tillgått på så sätt att fruntimret, under uppist att hon vore dotter till en kapten Fischerström, om skall bo någonstädes å Söder, begärde att så se å ur. Af dessa utvalde hon det hon sedermera tillgnade sig och, sägande det vara orent på boetten, örjade hon med sin näsduk aftorka detsamma, hvarid hon vände sig bort, och kom då att slå sönder n på disken stående glaskupa. Beklagande detta ad hon hr Mollberg omtala saken för hennes far, så skulle han ersätta skadan, då han komme för att köpa det ur hon skulle åt sig utvälja. Hon aflågsnade sig derpå, under förevändning att intaga några örfriskningar, och skulle snart äterkomma, men hörles icke mera utaf. Då uret saknades gjorde han genast anmälan derom å detektiva polisens kontor och lagen derpå äfven å allmänna pantlånekontoret, hvarar det kort efter anhölls från ett stadsbud, som sökte ån å detsamma. Tillspord om åtkomsten uppgaf tadsbudet att han emottagi: uret af ett obekant fruntimmer, som väntade vid Riddarholmsbron, hvilket ock egde sin riktighet. Fruntimret medtogs till polisvaktkontoret och undergick der förhör, men nekade i början och uppgaf oriktigt namn och bostad. Sedan hon sålunda narrat konstaplarne att följa sig till åtskilliga ställen, erkände hon slutligen stölden samt sade sig bo vid Hornsgatan hos en enkefru, samt heta Hedvig Sophia Bergman. Då hennes värdinna icke mera ville emottaga henne och hon således saknade bostad samt dessutom icke hade någon bestämd sysselsättning, blef hon i häkte insatt. Visitation ansvälldes i hennes koffert, dervid anträffades åtskilliga saker. Polisförhör har försiggått, hvarvid Bergman vidbållit erkännandet af urstolden och dessutom bekännt att en hel del af de hos henne funna sakerna — nipper, blommor och band — äfven äro stulna. En del säger hon sig deremot dels ha fått dels köpt. Hedvig Sophia Bergman, som har ett icke ofördelaktigt yttre, har äfven försökt sin lycka genom friarannons i tidningarne; ty i hennes gömmor påträffades, bland andra papper, ett par svar å en sådan, båda ställda till . K., 20 ark, under hvilken signatur hon således uppträdt. Den ena biljetten, undertecknad Stefano, var skrifven på drift, i det deruti sramställdes den förmodan, att hon, som har så fördelaktigt yttre och påstår sig vara egarinna till en förmögenhet, stor nog att tillfredsställa hennes nycker, måtte ha ett gränslöst behof af att älska, eftersom hon på sådant sätt söker sig följeslagare genom lifvet. Den andra biljetten åter hade tillkommit på fullt allvar; ty densammas författare, som är en garfvaregesäll på Kungsholmen, och hvilken tydligt utsatt namn och adress, beklagar bittert att han icke träffat mamsellen på utsatt tid och ställe, samt försäkrar, att kunder den simpla rocken ett uppriktigt hjerta slår. ———rmooen