Göteborgsposten – 22 september 1865, sida 1

rädd för honom. Han var den ende som hon visste hade plockat guvernören. Hans besök på Bartram-Haugh voro, som jag hörde, oregelbundna, och detta skulle sannolikt ej räcka öfver en vecka eller fjorton dagar. an var en sådan fashionabel karl; han for oupphörligt omkring från ett ställe till ett annat, mest till Liverpool eller Birmingham och ibland till sjelfva London. En tid höll han sig i sällskap med Beauty, trodde guvernören och var fasligt rädd att han skulle gifta sig med henne; men det var alltsammans nonsens och Beauty ville ej höra talas om honom, ty hon tyckte om Tom Brice, och Milly trodde äfven Fatt Dudley aldrig brydde sig det ringaste om henne. Han brukade gå till Windmil för att taga sig en pipa med Pegtop och var medlem af Feltramklubben. Han var en rovanligt god skytt, hade hon hört, och han hade varit tilltalad för tjufskytte, men de kunde ej bevisa det. Guvernören hade sagt härom vatt det skett af agg till honom ty de hata oss derföre att vi äro af bättre blod än de. Och valla utom squirerna och de der uppkomlingarne tycka om Dudley, han är så vacker och gladlynt — ehuru han är en smula stygg här hemma. Guvernören säger att han skall bli parlamentsmedlem i trots af dem alla. Följande morgon då vår frukost var nästan slutad knackade Dudicy på fönstret med ändan af sin lerpipa och sedan han lyftat sin filthatt med en burlesk helsning, släppte han densamma, gaf den derpå en spark upp i luften samt grep den åter samt satte den på hufvudet med