V. Jag gör bekantskap med en annan kusin. Min korresnondens vid denna tid var ej särdeles vidlyftig. En gång hvar fjortonde dag ungefär kom ett bref på egendomlig engelska och med besynnerligt stafningssätt från den redliga mrs Rusk, än innehållinde underrättelser om huru hundarne och hästarne på Knowl mådde, än något på orten gängse sqvaller, än en kritik öfver d:r Clays eller adjunktens senaste predikan samt nägra stränga uttryck om sekteristerna, hvarjemte brefven alitid slutade med kärleksfulla helsningar till Mary Quince och alla möjliga välönskningar för mig. Någongång kom ett välkommet bref från min dyra kusin Monica, och slutligen för ombytes skull några smickrande versar, utan signatur, fulla af benndran och ömhet — mycket lika Byrons som jag då tyckte, men efter hvad jag nu måste bekänna något fadda. Kunde jag hysa något tvifvelsmål om hvem som skickat dem? Omkring en månad efter min ankomst hade jag äfven mottagit ett poem utaf samma hand, skrifvet i den vemo