diga balladstilen samt af det heroiska slaget, hvari förfat taren sade att liksom haus enda mål i lifvet vore att be haga mig, så skulle i döden jag vara hans sista tanke med flera sådana poetiska gudlösheter; han begärde en dast till gengäld, att jag när stridens storm rasat öfve skulle utgjuta en tår då jag såg eken ligga der den föll Oakley vore personen i fråga, isynnerhet som detta va antydt med en ordlek i poemet, och jag blef så upprört att jag ej längre kunde behålla min hemlighet för mig sjelf, utan en dag då jag var ute och promenerade mec Milly anförtrodde jag henne min lilla roman. Versurnc hade en så heroisk anstrykning af blodsutgjutelse och krutrök, att Milly och jag kommo öfverens om att författaren måste stå i begrepp att börja en blodig kampanj. Det var ej on lätt sak att komma åt onkel Silus Times eller Morning Post, som vi föreställde oss skulle kunne förklara dessa rysliga allusioner, men Milly kom att tänka på en sergeant vid milisen i Feltram, hvilken kände till hvartenda tjenstgörande regementes destinationsort, och af denna auktoritet erforo vi på omvägar till min outsägliga lättnad, att kapten Oakleys regemente ännu hade två år qvar att uppehålla sig i England. En afton blef jag af gamla lAmour kallad att infinna mig i min onkels rum. Jag minnes så väl hans utseende denna afton, der han låg tillbakalutad i sin ländstol: kudden under hans hufvud, det egendomliga stirrandet af hans ögon, hans svaga, pinsamma småleende. — Ni får ursäkta att jag ej reser mig upp, bästa Maud, jag är mycket sjuk i afton.