Göteborgsposten – 19 september 1865, sida 2

— Ni måste komma till mig båda två, flickor, sade hon plötsligt; det skall ske. Jag vill utverka det. Det uppstod åter en stunds tystnad och Milly sprang ånyo bort, denna gang för att se efter om några foreller voro synlige i det lugna vattnet under bryggan. Kusin Monica yttrade nu i lag ton och med en forskande blick å mig: — Har ni sett något som gjort er förskräckt, Maud? Se ej så oroad ut, min älskade, tillade hon med ett litet skratt, som dock lät föga glädtigt. Jag menade cj förskräckt i någon ryslig bemärkelse det var ett oriktigt uttryck jag begagnade. Jag menade — jag kan ej så noga uttrycka det — någonting som gjort er ledsen eller orolig; säg har ni erfarit något sådunt? — Nej, jag kan just icke säga, med undantag af detder rummet i hvilket mr Charke blef funnen död. — Oh! såg ni det? Jag skulle bra gerna vilja se det. Ligger er sängkammare i grannskapet af detta rum? — Nej, den ligger i våningen under detsamma. Men, det var sannt, d:r Bryerly talade litet med mig, och nagonting tycktes ligga honom på hjertat som han ej riktigt ville ut med; detta gjorde att jag verkligen var som ni ser orolig eller förskräckt någon tid efter detta samtal. Men med undantag deraf har jag verkligen ej haft någon orsak dertill. Hvad var det som föranledde er att fråga detta? — Jo ni vet ju, Maud, att ni är rädd för spöken, röfvare och allt möjligt; jag önskade blott lära känna om det var någonting oangenämnt som störde ert lugn, och