Göteborgsposten – 14 september 1865, sida 2

—h— —— 2— —— ; n— darrande af fruktan för att den gamla qvinnan skulle stå ofvanför trappan, spionera på mig och ånyo kalla mig in i onkel Silas rum, der jag inbillade mig att jag ej skulle vara i stånd att bevara min hemlighet för hans genomträngande blickar. Men jag smög förbi utan att ha blifvit sedd, inträdde i mitt rum och stängde till dörren. Derester började jag, oroligt lyssnande, med udden af min sax inrista adressen på det af d:r Bryerly antydda stället. När detta var gjordt strök jag eld på en tändsticka och uppbrände papperslappen med adressen, allt under det jag erfor den yttersta ängslan att någon skulle komma och blott knacka på dörren under operationen. Nu erfor jag för första gången den obehagliga känslan af att ha en hemlighet att bevara. Jag pinades outhärdligt af att ha denna sak att dölja, ty jag var af naturen mycket öppenhjertig och mycket nervös. Jag var alltid på vippen att förråda den apropos des bottes — alltid förebrående mig sjelf för min dubbelhet — och sväfvande i er ständig fruktan då min redliga Mary Quince nalkades skå pet eller den okonstlade Milly då och då tog en öfversig af min garderob. Jag skulle ha velat gifva mycket fö att kunna gå och peka på denna obetydliga inskription och säga: — Detta är d:r Bryerlys adress i London. Jag ri stade in den med spetsen af min sax, under det jag to; alla möjliga försigtighetsmått för att ingev — ni, min goda vänner inberäknade — skulle öfverraska mig. Ja har sedandess alltid behållit denna hemlighet för mig sjel och darrat hvar gång era vänliga, uppriktiga ansigten blic