Göteborgsposten – 13 september 1865, sida 2

— Ni har blott er kusins sällskap? fortfor han i det han såg på bordet, hvilket stod dukadt för tvenne. — Ja, men Milly och jag äro mycket lyckliga tillsammans. — Det är mycket angenämt; men jag tror att det ej finnes några lärare här — musiklärare, ritlärare och sådant folk som unga damer vanligen ha. Finnes det några lärare af detta slag — af något slag — hvaba? — Nej, min onkel anser det vara bättre att att jag först och främst sköter min helsa, säger han. — Jag vet; och ekipaget och hästarne ha ej kommit ännu; huru snart väntas de? — Jag kan verkligen ej säga det och försäkrar er att jag ej mycket bryr mig derom. — Ni går till kyrkan? — Jo, onkel Silas ekipage behöfver få ett nytt hjul, har han sagt mig. — Ja, men det är ej vanligt, vet ni, att en ung dame af er rang skall behöfva sakna ett ekipage. Har ni ridhästar? Jag skakade på hufvudet. — Vet ni att er onkel har ett mycket frikostigt anslag för ert underhåll och er uppfostran. Jag erinrade mig att det stått någonting i testamentet derom, och Mary-Quince brummade beständigt öfvor att han ej släppte till ett pund i veckan till kostpenningar åt oss. (Forts.)