Göteborgsposten – 13 september 1865, sida 1

Balar. I Neworleans i land och om skeppsI borrd. 81,568. lI Mobile i land och om i skeppsbord 64,153. L Newyork.. 85,000. I Charleston, Savannah och andra hamner. 55,000. Inalles 275,721. I Nevorleans är det tillgängliga förrådet I 59,000 balar större än det var uti augusti under något at de fyra år, som omedelbart föregingo kriget, och i Newyork är förrådet 25,000 balar större, än det ansågs vara under augusti månad 1859 eller 1860 uti alla nordhamnarne tillsammantagna; d. 10 aug. funnos i Neworleans 15 fartyg destinerade ull europeiska hamnar, med en drägtighet al inalles 7,383 tons, så att medel finnas att genast utföra bomullsordres från utlandet. De 275,721 balar, som finnas att tillgå, anses fullkomligt tillräckliga för Nordens förbrukning under sex månader, och det uppgitves, att bomull föres till Sydbamnarne till ett medelqvantum af 40,000 balar i veckan. Alldenstund detta vida öfverstiger Nordens förbrukning, motses naturligen en stor export på utlandet. Egarne at bomullsfabrikerna i New England hatva i afseende på bomullen visat sin vanliga yankee-fittighet. Så snart som kriget slutades och lemnade dem utan regeringskontrakter, ansträngde de till det yttersta produktionen i sina fabriker, tills de törarbetat all den bomull, de hade inne. Deretter stängde de alla sina fabriker, atskedade arbetarne och vägrade att köpa ett enda skålpund bomull. Härigenom förebyggdes tvenne loljder af krigets slut. Fallet i bomullsvarornas pris upphörde och de törarbetade varorna såldes bort med avance. Alldenstund det finnes ganska så köpare af rå bomull och marknaden ständigt nedtryckes genom uppgifter om en ofantlig ullförsel trån Sodern, sjouk priset. Då det var tillräckligt lågt, började fabrikanverna köpa och köpa ännu, och då de inhemska bomullsvarorna stå i dubbla priset mot avad de gällde för tvenne månader sedan, äro alla fabrikerna åter i gång och anstränsas på det yttersta, och vi kunna berätta från Massachusetts, att det i denna stat icke finnes nog arbetare för fabrikernas behof. Litande på den höga tulltariflen och den minskning i bomullstillförseln, som måste ega rum, sä snart de nu tillgängliga förräåden i Sodern uttömts, och detta årets skörd är den enda att lita på, hoppas de amerikanska fabrikanterna att göra tortyner endast jemförliga med dem, som de hopade under kriget. Ötver hela Södern finnas stora bomullsförråder under konfiskation, på misstanka att de tillhöra regeringen, och ettersom intet positivt bevis finnes, kan frågan ej atgöras, och oomullen tyckes skola förbli i arrest, tills den ruttnar. Detta har törorsakat stor förvirring, och ett förslag har gjorts att lösa frågan genom att beskatta all bomullen med 15 proc. pr skålp. och derefter frigitva densamma; men egarne opponera sig emot detta förslag, såsom varande orättvist. Och så synes det ätven vara; men om ej någonting dylikt göres, skall regeringen aldrig erhålla värdet for den bomull, som hon verkligen eger. bet är dock föga sannolikt, att skatten skall bli upptagen, ty ingen anser det för synd att bedraga regeringen. En at dessa omtvistade bomullsfrågor har nyligen visat ett drag af anmärkningsvärd rättskaffenhet hos en nordotficer. Leopold Cohn, egare af ett stort förråd omtvistad bomull, erbjöd nyligen general Grosvenor, högste polisdomaren i Georgien, 200,000 dollars tor en för honom gynsam dom i hans sak. Grosvenor förkaetade med harm anbudet och inberättade det till militärbetälhatvaren, dä Cohn blef utvisad från Georgien och bomullen konfiskerad för unions-skatkkammarens räkning.