— Det är en lögn; vi gingo omkring vid bäcken, skrek Milly. Jag ansåg det ej tjenligt att diskutera ämnet med honom; och efter en arg blick på oss vankade han bort och försvann ur sigte. Jag upprepade blott da han gick mitt löfte att underrätta min onkel, hvarpå han i det han vände på hufvudet gaf till svar: — Silas skall ej bry sig om det — och knäppte härunder sina benhärda fingrar emot hvarandra. Flickan stod qvar der hon stått, aftorkade blodet med flatsidan af sin hand och såg på det innan hon slutligen strök af sig detsamma på förklädet. — Min stackars flicka, sade jag, du får ej gråta. Jag skall tala med min onkel om dig. Men hon gret ej. Hon höjde på hufvudet och såg på oss liksom frågande och med ett surmulet förakt, som jag tyckte. — Du skall taga dessa äpplen — vill du ej ha dem? Vi hade fört med oss i vår korg ett par af de utsökta äpplen för hvilka Bartram var beryktadt. Jag tvekade att gå nära henne: dessa Hawkess, Beauty och Pegtop, voro sådana vildar. Jag rullade derföre äpplena sakta utefter marken fram till hennes fot. Hon fortfor att dogglikt betrakta oss med samma uttryck och sparkade trumpet bort äpplena. Derefter aftorkade hon sin tinning och panna med förklädet, vände sig om utan att säga ett ord och gick sakta bort. (Farte Y