ringen att frånträda sitt i dylika fall brukliga handlingssätt. . N Och Times, som tagit denna sak särdeles allvarligt, anmärker i en artikel: Den grymma ösversittareanda, som de romerska patricierna utvecklade och hvilken når sin höjd, då bördshögfärden förstoras genom soldatöfvermodet, förherrskar ännu i Preussen. Det är ej många år sedan en polisintendent föll offer för denna privilegierade klass hämnd. Han dödades i en duell med flera regementsofficerare, hvilka sammansvurit sig att utmana honom den ene efter den. andre, tills han fått sin minnesbeta. Allmänna opinionen i England och annorstädes var djupt upprörd, men icke i Preussen, ty i Preussen tänker ingen på att begära samma lag för soldaten som för civilisten. Nyligen blef en hotelluppassare i Magdeburg mördad af tvenne officerare, hvilka straffades med ett kort fängelse, ocn denna orimligt orättvisa dom emottogs i Preussen utan något knot. Då sådana saker äro möjliga, är det fåsängt att spörja, hvarför folket samtycker till att betala skatter, som icke blifvit voterade af kammaren. En nation, som beskedligt underkastar sig ett så förhatligt socialt tyranni, kan ej göra kraftigt motstånd mot sådana inflytanden, som äro i konungens närhet. Politiskt mod kan icke blomstra i en sådan jordmån, och utan politiskt mod af hög och sällsynt ordning skall ett system, som är identifieradt med såväl Preussens traditioner som dess förhoppningar, aldrig bli brutet ned. oo . Då Mäller med rätta dömdes sitt lif förlustig, ansåg konungen af Preussen det icke opassande, att pr telegraf bedja drottningen af eget prerogativ uppskjuta domens utförande; och vi måste af hvad som egt rum sluta till, att han anser grefve Eulenburgs våldsamma uppträdande tillåtligt, om icke fortjenstfullt. Vi kunna ej annat än hoppas, atv Hennes Maj:t funnit tillfälle att uttrycka sin och sina undersåters känslor i denna punkt under sitt samtal med konungen i Darmstadt. Dock kunna ej några personliga förklaringar synnerligt bidraga till undanrödjande af orsaken till kallsinnigheten mellan oss och Preussen. Roten till denna kallsinnighet ligger i den aggression och öfvermodiga politik, hvartill hr Bismarcks onda råd drifvit hans suverän och land. Vår slägtskap med Preussens konungafamilj, vår långa allians med detsamma under farliga tider, våra litterära förbindelser till detsamma, och våra intressen, såväl de kommersiela som de politiska, äro starka vänskapsband. Hvad som stöter tillbaka och fyller oss med misstro är detta öfvervägande karaktersdrag, som tillförsäkrar grefve Eulenburg strafflöshet och gör hr Bismarck till den främste mannen i Preussen. Innan Preussen lemnar något bevis på, att det värderar frihet mer än militära framgångar, upphör att beundra en despotisk regering och skaffar s g ledande män, som ha praktisk statsmannaskicklighet, skall den entente cordiale, som en gång rådde, troligen ej bli återställd. De anseddare tyska tidningarne känna sig synbarligen illa till mods öfver dessa anmärkningar mot deras tystlåtenhet i nämnda hänseende. höln. Zeit. tillochmed urskuldar sig med iden preussiska justicen, som i sjoltva verket gör hvarje opposition så godt som omöjlig. Enligt presslagen af d. 12 maj 1851 ha 1 Preussen polis och allmän åklagare obetingad rätt att taga i beslag hvarje tidning, i samma ögonblick dess utgifvande börjas. Domstolen skall visserligen atgöra öfver, om beslaget varit giltigt eller icke, men i gynsammaste fall åtgå flera veckor, innan utslaget faller och den konfiskerade upplagan af dagbladet har emellertid blifvit värdelös makulatur. Helt nyligen har en preussisk tidn. konfiskerats 13 gånger, utan att ha blifvit tälld mer en gäng. Men en sådan tidn. har ej rätt att anklaga polisen eller allmänna åklagaren för embetsmissbruk, eller ens att göra gällande anspråk på skadesersättning för störande i hennes näringstång. — Herrliga land, i skygd at hvars presslag Elbhertigdömena nu skola, såsom någon häromdagen sade, erhålla trycktrihet! Lägg till denna, dock något inskränkta, det måste medgifvas, frihet i skrift, den liberalitet preussiska regeringen tf, n. visar i afseende på yttrandefriheten, i det hon dragit inför rätta deputeraden Twesten, rådman i Berlin, derför att han i ett tal inom deputerade kammaren, som i konstitutionela länder brukar ega sin helgd, afgifvit en klandrande och skarp men trogen bild af rättstillståndet i Preussen — och man måste erkänna, att det visserligen kan finnas ofriare länder, än Preussen, men äfven friare, desto bättre. I Österrike vill man veta, att engelska kabinettets svar på det österrikiska meddelandet ang. Gasteinsöfverenskommelsen emottagits i Wien. Grefve Russell uttalar deri sin belåtenhet öfver att den lösning, till hvilken man kommit, endast är af provisorisk och föränderlig karakter. Från franska och ryska regeringarne har ännu icke något svar ingått. Den officiela Wiener-Zeitung? berättar, att den kejserl. nåden skall bli utetsäoke till personer, som varit djupt invecklade i det senaste polska upproret. Fältmarskalk Gablenz afreste i går till Kiel. Man väntar den transylvaniska riksdagens