Göteborgsposten – 11 september 1865, sida 2

Senare Post. Österrike står på branten af en sinansiel afgrund, och man kan sluta till dess farliga ställning deraf, att finansministern, för att hålla de löpande affärerna uppe måst inlåta sig på ett vexelrytteri, hvilket allmänt anses alldeles ruinerande. I sammanhang härmed är man i Wien mycket bekymrad på grund af den vändning, som angelägenheterna i Ungern taga, och man ser deri en ogynsam varsel för rikets enhet. OStd. Post säger: Från det ögonblick landtdagen i Siebenbärgen upplösts, för att medelst en ny, oktroyerad författning gifva ungerska partiet ett öfvervägande inflytande, finnes det ej mera något riksråd i Österrike, och det skall vara omöjligt att åter sammankalla det. Den institution, som i fyra år kontrollerat finanserna och hindrat sedelmassans tillökning, är ihjälslagen samma dag som den siebenbärgska landtdagen sammankallas enligt en i magyarisk anda affattad vallag — det är ej någon öfverdrift. Hvart vi än rikta blicken, se vi saderneslandet omgifvet af öfverhängande och hotande faror. Vi kunna i hvarje ögonblick vänta en förfärande kris. — Gifve Gud, att den icke redan är utbruten och att vårt anskri icke mött döfva öron (i Ungern om foglighet i dess fordringar). Frankrikes kejsare har, såsom vi förut nämnt, med sin gemål afrest till Biarritz, och de skola under sitt vistande vid Pyreneerna i år omgifva sig med större prakt än vanligt på grund af den förestående högtidliga sammankomsten mellan Frankrikes och Spaniens herrskare. En afdelning af hundramannagardet, hvilket endast paraderar vid mycket högtidliga tillfällen, har afgätt med den kejserl. trainen. Med anledning af detta möte berättas om en vigtig allians med Spanien, hvilken skall skydda drottn. Isabellas tron, men äfven tillförsäkra landet om frihet. Konkursernas antal i Paris har endast högst sällan varit så stort som i aug. månad d. å. I England är krcaturssjukan i tilltagande. Berättelser från Birmingham, Exeter, Norfolk, Yorkshire, Devonshire, Northampton och Skotland omtala de ofantliga förluster, som landtbefolkningen lider, och i några trakter har sjukdomen en så elakartad karakter, att djurläkarne tillråda kreaturens nedslagtning, så