Göteborgsposten – 11 september 1865, sida 1

Krigsrådet Lumbye, som snart beger sig ill Paris och flera andra af utlandets städer, ör att gifva konserter, skall på denna resa medföra den lille trumslagaren Otto Allin, för itt låta honom der uppträda. Å kongl. teatern ha Sophie i Nejoch Helene i Se ägtingarne, tvenne af fru Heibergs forna glansroller, i dessa dagar öfveremnats till fru Jacobson. Fru Michaeli har nu uppträdt ett par sånger på k. teatern som Marie i Regemenbets dotter, och hennes stora sångresurser, utmärkta skola och goda föredrag ha väckt en entusiasm, hvilken gifvit sig luft i framropningar. I morgon (onsdag) skall hon uppträda i Verdis stora opera Trubaduren. Fru Michaeli skall hafva yttrat, att hon ej upp trädt på någon teater, hvilken så illa lämpar sig för sång, som den kongl. danska. De transka dansöserna, som fortfarande om aftnarne göra en stormande lycka genom sina fria, otvungna pariserdanser, samla ibland ätven om förmiddagarne en hänryckt publik. Nästan alldeles intill dansösernas klädloge ä Folkeleatern stöter neml. Bohrs skola, och då damerna en förmiddag hade repetition på en ny parisisk cancan, blefvo de halfvuxna eleverna i den midtemot liggande klassen så berusade vid åsynen af Terpsichores vackra prestinnor, att de glömde skolan och böckerna och började på afstånd figurera mot nymterna i en vild dans på skolans bord och bänkar. Skolungdomens dans blef allt vildare; allt högre stego glädjen och berusningen, tills slutligen Nemesis i skepnad al en lärare visade sig i skoldörren, hvarigenom pojkarne genast bragtes till besinning. Det behöfver knappt tilläggas, att dansöserna skrattade gladt åt såväl gossarnes dans som deras plötsliga återfall under skolans disciplin.