Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Arbetskarlen Carl Gust. Larsson stod igår tilltalad derföre att han för några veckor sedan infunnit sig i huset n:o 1 vid skeppsbron och derstädes utan att dertill vara berättigad för bergsprängaren Samuel Anderssons räkning uttagit der förvarade fjorton st. stenborr och en slägga tillhöriga besagde S. Andersson. Dessa effekter hade Larsson sedermera visat sig innehafva, och då han och en kamrat i arbetet samma dag på qvällen uttogo penningar af sin arbetsförman just för att köpa verktyg, lemnades dessa penningar till Larsson, hvilken aflägsnade sig och sedermera sade sig skola ha med dem Tbetalt nyssnämnde verktyg, om hvilka han skulle uppgjort köp med en Frölundabonde, som gjort sprängningsarbeten på Hisingen. S. Andersson förklarade sig med bestämdhet igenkänna den slägga, hvilken liksom borren befunnos i den tilltalades ego. Dett oaktadt förnekade Larsson helt och hållet tillgreppet och förklarade att hans uppgift om Frölundabonden var sann. Dock uppgaf han äfven att han köpt släggan redan i vintras. Målet remitterades till rådhusrätten. Larsson qvarsitter i cellfängelset. — För andra resan stöld straffade qvinspersonen Anna Catharina Nilsdotter Flod hade för några dagar sedan infunnit sig å ett nykterhetsvärdshus, beläget i en källare a Norra Hamngatan, och vid aflägsnandet tagit med sig en ytterrock, tillhörig en bokbindaregesäll. Hon blef genast oftersatt och gripen. Vid polisförhöret i går erkände hon tillgreppet. Målet remitterades till rådhusrätten. — Skorstensfejarelärlingen G. A. Pettersson infann sig lör några dagar sedan hos en skorstensfejare för att söka kondition. Det svarta regementet var dock fullsatt, så att hans afsigt misslyckades. Afintresse för saken följde han dock en af gesällerna ned på en ångbåt och såg på huru denne gjorde ett par slag upp och ned genom skorstenen. Sedermera skildes de åt, men på morgonen infann sig P. hos gesällen och förklarade, att han ej haft husrum utan gått på gatan hela natten och nu behöfde hvila sig. Gesällen lät honom ligga i verkstaden och gick sjelf ned på ångbåten med räkning för den dagen förut verkställda sotningen. Det svarades då, att den enögde (P. är enögd) redan varit der och uttagit penningar för arbetet. Anande oråd, skyndade gesällen hem, och fann då, att P. aflägsnat sig, medtagande en ytterrock, ett par byxor, en mössa, en väst, en skjorta, ett par byxor o. 8. v. — med ett ord, en hel garderob. P. anträffades sedermera, men hade då för 10 rdr försålt effekterna till en skomakare, hvilken dock befanns inneha dem alla. — Vid förhöret igår erkände P. förbrytelsen. Målet remitterades till rådhusrätten. P. qvarsitter i cellfängelset. — Qvinspersonen Anna Maria Andersson, förut straffad tör snatteri och förbjuden att vistas häri staden, hade i Onsdags på salutorget köpt ett päron och dervid i betalning lemnat ett mynt, som var den aldra eländigaste efterapning af en dansk riksdaler. Hon blef häktad och berättade vid polisförhöret igår att hon fått myntet vid Brantdala af en cigarrarbetare. Det var då mörkt, så att hon ej såg huru valutan såg ut. — Jaså, du fick den för .. . yttrade polismästaren. — Jaha, mycket riktigt! svarade den tilltalade belåtet. Målet remitterades till rådhusrätten. Anna Maria A. qvarsitter i cellfängelset. — En person, till yrket skomakaregesäll, hade i går till bangården följt sin med tåget afresande broder. Förmodligen hade afskedsfrukosten varit alltför stark, ty den förstnämnde, som fått någon galen ide i hufvudet, störtade sig kort före tågets afgång upp i den kup hvari brodren befann sig och försökte skära denne med knif. Detta afstyrdes dock lyckligen. Mannen blef häktad och befanns, då ruset lemnat honom, vara mycket spak. Då brodren intygade, att hela uppträdet berott på den andres öfverretade tillstånd och att ingen oenighet dem emellan förefinnes torde saken aflöpa utan större obehag för orostiftaren. Från Hufvudstaden.