Göteborgsposten – 7 september 1865, sida 2

— —— rummet, slog den gamm qvinnan häftigt igen dörren och låste den. Och hvad har sagts om Charke — en massa lögner antar jag? Jag är säker att ni förskräckt miss Maud här (en ytterligare liten nigning) med historier om spöken och dylikt nonsens. Ni bedrar er; det var hon som omtalade saken för mig. Spöken! jo, jag tackar jag! Jag är ej rädd för dem; men om jag vore det så vet jag ett som skulle skrämma mig mer än andra, yttrade Milly och skrattade Den gamla qvinnan stoppade nyckeln i sin ficka och hennes skrynkliga mun drogs tillsammans till ett surmulet grin. — En oskadlig unge och godhjertad är hon också; men vild — vild — vild är hon. Dessa ord hviskade LAmour i mitt öra under den tystnad som följde på Millys yttrande, hvarefter hon vankade at framat onkel Silas rum efter att ha gjort en liten nigning för mig och hotande skakat hufvudet mot Milly. Guvernören har fått ett anfall i afton, sade Milly när vi suto vid värt th6ö. Du har ej sett honom då, eller huru? — Du måste tydligare säga hvad du menar, Milly. Du menar ej något ondt, hoppas jag? — Jag vet ej hvad det är; men han blir mycket eländig emellanåt — man skulle nästan kunna taga honom för död vid sådana tillfällen, och det kan ricka ett par