Göteborgsposten – 6 september 1865, sida 2

— — — T—— — —————— — hån synas i hennes ansigte när helst vi passerade törbi. Jag tror att Milly skulle åter inlåtit sig i gräl med henne, om ej jag påmint henne om hennes föresats och utöfvat min nya myndighet. — Se på den der Pegtop huru han smyger fram på stigen upp till qvarnen. Han låtsar nu ej se oss; men likväl gör han det nog, fast han är rädd att vi skola tala med guvernören och tror att guvernören ej skall gilla hans uppförande mot dig. Jag hatar denne Pegtop; han hindrade mig från att rida på korna för ett år sen. Jag ansåg att Pegtop kunde ha gjort värre än så. Emellertid var det tydligt att en total reformation här var af nöden, och jag var glad att finna det stackars Milly sjelf var medveten härom, samt att hennes beslut att blirva mera lik andra personer af hennes stånd ej var fattadt i ett blott anfall at förödmjukelse och jalousie utan en allvarlig och fast föresats. Jag hade ännu ej sett hälften af det gamla huset vid Bartram-Haugh. Det tanns utmed ena sidan af det stora galleriet en rad af rum med tillslutna fönsterluckor och dörrarne till största delen tillstängda. Gamla LAmour bannade oss när vi gingo in i dem, ehuru vi ingenting kunde se, emedan Milly var rädd att öppna fönsterna.