Göteborgsposten – 6 september 1865, sida 2

ss 4v72 YvIILIOTLTLA HGIIL atCIDLAI. Rättegangsoch bolissakerPoliskammaren. Förhör med häktade droskkusken Aberg förevar åter igår. Polismästar Löfmarck, som nu åter inträdt i utöfningen af sitt embete, förekallade först Å. och framhöll för denne att, enligt hvad föregående förhör gifvit vid handen omöjligen nägon annan kunnat föröfva dådet och att man väl kunde finna det ingen med en dylik pistol och på sådant afstånd skulle kunnat på allvar skjuta på en person, hvadan antagas kunde, att det blott varit okynne som ledt Å:s hand. A. vidhöll dock sitt förnekande under de förra förhören, förklarande att han redan stannat med droskan på stationen då skottet aflossades, att han hållit till venster om den förut på stationen stående droskan o. s. v. Polisösverkonstapel Söderling upplyste att Å. kort efter tilldragelsen yttrat — hvilket äfven med flera personers intyg kunde bevisas — att han varit midt på allbron då skottet aflossades. Denna upplysning föranledde ej till närmare förhör. . På polismästarens fråga, om ej Å. insåg att man ej kunde finna någon annan förklaring på tilldragelsen än den, att A. vore gerningsmannen, eller om han sjelf kunde gifva någon antaglig förklaring, svarade A. att detta var honom omöjligt, såvida händelsen ej kunde tillgått så, att pistolen varit liggande på gatan och gått af dervid att droskan körde öfver honom. Denna förmodan, som stod i rak strid med Å:s andra uppgift att droskan redan stannat då skottet alsköts, föranledde dock ej för denna gång till någon vidare fråga i samma riktning. Polisöfverkonstapeln Söderling hade inhemtat att A. på morgonen samma dag som attentatet skedde talat något med en dräng — hvad som talades hade man ej fullt reda på — hvarefter A. visat sig vildsint, tagit af sig sin livrårock och slagit denna i marken. Detta förnekade A. Färgaren Keil afhördes derefter som vittne. Han befann sig på bron då skottet aflossades. Ingen droska syntes då vara i rörelse; ingen person var heller synlig närmast bron. Ingen rök syntes. Den droska som var förspänd med tvenne hästar (Åbergs) syntes nästan omedelbart efter skottets aflossande stå på stationen till venster om den med en häst. Det var omkring tjugo alnars afstånd från det ställe der pistolen låg och droskstationen. Omedelbart efter skottet sågs en lång karl å droskstationen springa fram och fatta i de båda hästarnes tyglar. Denna karl liknade Åberg. Polisöfverkonstapeln Söderling anmärkte det besynnerliga i att hr Keil ej märkt röken, då denna likväl varit ganska stark, så stark att S., ehuru han befunnit sig utanför f. d. hotel prins Carl, märkt densamma. Polismästaren erinrade om att detta kunde berott derpå, att hr Keil sett röken mot ett annat föremål. Då man ser ett föremål mot ett annat af samma färg, märkes det nemligen mindre tydligt. Så kunde fallet ha varit med hr Keil. Sjötullvaktmästaren J. F. Johansson stod midt för handl. Börjessons port då skottet aflossades. Han vände väl ryggen till då detta skedde, men vände sig ögonblickligt om. Han såg då ingen droska, men väl en med grå häst förspänd sprötkärra, i hvilken åkte en bonde. Bonden höll in hästen, men körde efter skottet hastigt vidare. Röken af skottet syntes komma upp ur marken bakom bondens häst. Ingen droska syntes vara i rörelse, då vittnet vände sig. Polismästaren erinrade om, huruledes Johanssons iakttagelser måste ha varit nästan ögonblickliga, enär man, då ett skott höres, troligen icke använder någon märkbar tid för att vända sig om. Droskegaren Winkrans stod ien af droskorna vid vid Östra hamnkanalen då skottet aflossades. Röken syntes något till venster om bron och gick i riktningen mot den plats der stensättarne suto (således från droskorna.) Härvid anmärktes af polismästaren att krutröken åtminstone efter första ögonblicket följer vinden. (Enligt hvad af de meteorologiska observationerna synes var vinden också ganska riktigt hela denna dag ostlig). Winkrans såg flera personer köra och gå på torget, men såg ej till några droskor i fart dersammastädes. Droskkusken L. P. Carlsson, som befann sig i närheten af Winkrans, smörjande sin droska, hade hört skottet men genast vändt sin uppmärksamhet på Skoglund och Johansson. Tyckte att skottet kom från den sida, der stensättarne befunno sig. Hemmansegaren C. M. Olsson körde öfver bron då skottet aflossades. Hade kort förut blifvit förbikörd af en bonde från Bollebygd (eller en som såg ut som en sådan) med grå häst. Hade äfven bemärkt en låg vagn köra framför honom. Vagnen och kärran torde ungefär ha hunnit lika långt, då skottet aflossades. Han hade dock vid denna händelse ej gisvit akt på någondera, enär han haft nog att göra med att hålla inne sin häst. Skottet tycktes honom komma straxt nedanför bryggan. Som man finner voro hir Keils och Johanssons uppgifter rakt stridande mot hvad fyra af de förut afhörda vittnena förklarat sig med ed kunna bekräfta. Deremot stämde de väl med Abergs och hans kamraters uppgifter. Med anledning af hvad som sålunda förekommit försattes Å. på fri fot. Det mystiska målet uppsköts på åtta dagar och skulle Å. till nästa förhör infinna sig. i Från Hufvudstaden.