Göteborgsposten – 6 september 1865, sida 2

skakade på hufvudet och såg mot marken. — Nej, nej, Maud, jag tror inte det skall lyckas, yttrade hon. Dev tycktes också vara ett Herkulesarbete jag åtagit mig. Men Milly var verkligen en förståndig flicka, egde mycket snabb uppfattningförmåga och kunde beskrifva saker och ting mycket roande, när hon lade band på sin fula dialekt. Öm hon derföre blott ville underkasta sig mödan och egde den erforderliga fliten, så förtviflade jag ej om att lyckas och var besluten att åtminstone göra allt hvad på mig berodde. Stackars Milly; hon var verkligen mycket tacksam och ingick på mitt uppfostringsprojekt med stor ifver och en underlig blandning af ödmjukhet och insubordination. Milly var af den åsigten att vi på hemvägen åter borde göra en attack på Beantysposition och tilltvinga oss fri passage från denna sida; men jag yrkade på att vi skulle följa samma väg på hvilken vi ditkommit, och sålunda gingo vi omkring planket vid stranden och blefvo helsade med ett utmanande, trotsigt grin af Bcanty, som stod och samtalade öfver grinden med en spenslig ung man, klädd i en rock af bomullssammet och med en mössa af kaninskinn på hufvudet, hvilken han, då han fick se oss, drog ned öfver den sida af ansigtet som var vänd mot oss, medan han stod och hängde med armen under hakan på öfversta spjelen af grinden. Efter vårt sammanträffande denna dag var det verkligen miss ÅBeantys vana att låta ett slags föraktligt