Göteborgsposten – 6 september 1865, sida 2

du blott tillåter det, så lofvar jag att lära dig allt hvad jag sjelf kan i musik och ritkonst. Du har lefvat för mycket ensam, och ladies ha som du säger ett eget sät att uttrycka sig som är olikt andra menniskors tal. — Ja det ha de, och äfven gentlemön — som gn. vernören t. ex. och den der Carysbroke; och ett vacker språk är det, men jag är som en dåre ibland er. Jag kunde nästan vara färdig att gå och dränka mig. Oh hvilken skam det är! — Men jag skall ätven lära dig detta språk, om du så vill, Milly; du skall kunna allt hvad jag kan, och hvad din klädsel beträffar, skall Jag laga så att dina klädningar bli bättre gjorda. Hon blickade på mig mycket uppmärksamt med sina runda tärfyllda ögon. — Jag tror att om de vore en smula längre — dina äro längre, tror jag, yttrade hon, men afbröts af en snyftning. — Se så, Milly, du får ej gråta nu; om du blott vill, kan du bli klädd precist som en annan lady — och du skall bli det. Jag kan äfven säga dig att du skall bli ganska mycket beundrad, blott du vill göra dig mödan att vänja dig af med ditt underliga sätt att tala, och skicka dig och kläda dig som andra. Jag skall draga försorg härom om du tillåter mig. Jag tror dig vara en mycket förståndig flicka, Milly, och jag vet att du är mycket vacker. Stackars Millys af tårarne uppsvällda ansigte uppklarnade af ett småleende i trots af henne sjelf; men hon