Göteborgsposten – 5 september 1865, sida 2

sten, men jag kallar honom nu för Pegtop, och hon heter ännu Beanty. — Sitt ned och gör en ritning, återtog hon så snart vi nedstigit från vår fasta position i valuötstridet. — Jag är rädd att jag icke är i rätt lynne dertill. Jag tror knappt att jug skulle kunna draga en rak linie. Min hand darrar. — Ack om ni kunde det, Mand! bad Milly med en blick så bönfallande, att jag i betraktande af det besvär hon haft för att hemta pennorna, icke hade hjerta att neka henne. — Godt Milly, vi skola försökr, och om vi misslyckas, kan ingen hjelpa det. Sitt nu ned vid min sida, och jag skall säga dig, hvarför jag börjar med det och det partiet samt huru jag ritar träden och strömmen. — Ja, den pennan är hård och passar för de fina linierna. Men vi måste börja i rätta ändan och lära att kopiera ritningar innan vi börja med verkliga vyer likt denna. Och om du vill det, Milly, har jag beslutat att lära dig allt hvad jag vet, hvilket när allt kommer omkring icke är särdeles mycket. Milly var alldeles förtjust och längtande att börja sin lärokurs satte hon sig ned bredvid mig samt omtamnade och kysste mig så hjertligt i sin hänförelse, att vi båda wå voro nära att rulla af stenen på hvilken vi suto. Hennes vänliga sätt och bullrande förtjusning hjelpte till att återställa mig, och jag började mitt arb-te medan vi båda skrattade hjertligt tillsammans. — Bevars! hvem är detta? utropade jag plötsligt, i