Göteborgsposten – 5 september 1865, sida 2

detsamma jag blickade upp från min skizzbok och såg er välvåxt manlig gestalt i en gentlemans nonchalanta mor. gondrägt passera den förfallna bryggan och gå mot oss med stor försigtighet stigande på bryggans bärbjelkar hvilka ensamt erbjodo en sammanhängande passage. Detta var en dag af öfverraskningar. Milly igenkände honom på ögonblicket. Gentlemannen var mr Carysbroke. Han hade slagit sig ned i trakten endast för ett år. Han lefde alldeles för sig sjelf, var mycket god mot de fattiga och var den enda gentleman sedan lång tid tillbaka som besökt Bartram, och besynnerligt nog intet annat ställe. Men han önskade få tillåtelse att passera öfver egorna, och sedan han erhållit den, förnyade han sitt besök, utan tvifvel till en del dertill föranledd deraf att Bartram ej besöktes af några andra och att han ej behöfde riskera att der möta folk ifrån grefskapet. Med en mörk promenadkäpp i handen och en kort jagtrock samt en hatt med breda brätten framträdde han ur småskogen som till en del dolde bryggan, gående med raska och lätta steg. — Han ämnar besöka gamle Snoddles, förmodar jag, sade Milly scende en smula rädd och nyfiken ut; ty jag behöfver ej säga att hon var en blyg landtlolla som, ehuru hon annars var modig som ett lejon, var helt skygg för denne gentleman med god uppfostran och lefnadsvett. — Kanske ser han oss ej, hviskade Milly hoppfullt. Men han såg oss, lyftade sin hatt med ett behagligt leende, som visade hans utmärkt hvita tänder, och stannade.