Göteborgsposten – 4 september 1865, sida 1

som vi häromdagen berättade — begärt afsked från k. teatern, närmast derför att han ännu icke erhållit titel af kongl. skådespelare, har återtagit sin afskedsansökan. Han har utan tvifvel tänkt likasom d:r Räge, hvilken besvarade en kollega, som stolt pockade på sin titel af kongl. skådespelare, med orden: Ja, konglig skådespelare kan hvem som helst bli; men se att bli skådespelare, det är konsten. I Thorsdags afton började Folketheatret Sin saison för öfverfullt hus med det franska balettsällskapet under ledning af dansören kspinosa, som sjelf utförde största delen af aftonens program genom sina underbara produklioner i den högre gymnastiken. Dansöserna Brunette och Garnier stå högst bland den mängd yppiga qvinnor, som tillhöra sällskapet, och fastän några möjligen voro föga anslagna at den ystra dansen, voro applåderna likväl starka. Glanspunkten, en Cancan international, asslöt aftonen och framkallade bifall; men den effekt, som tricots och svarta snörstöflor på ett par välformade fruntimmersben utöfva på ett större publicum, förnekade sig icke heller här. Den i Hamburg nyligen aflidne millionären Carl Heine var, förutom stor affärsman, jemväl ifrig konstälskare. En dag besökte han vår talangfulle landsman, marinmålaren Anton Melbye, hvilken redan i flera år varit bosatt i nämnde stad, i dennes atelier och fick synnerlig lust att lägga sig till en vacker tafla: Sjöslaget vid Helgolana-.. Huru mycket kostar denna tafla: frågade Heine, sedan han länge betraktat den. 800 thaler-, var svaret. Köpmansnaturen fick ötverhand öfver konstälskaren. Kunna ej 600 göra det? invände han. Nej:, svarade Melbye bestämdt, anser ni er icke nog rik att kunna undvara de 200 thalerna, kan jag för ögonblicket godt undvara de 600. Sällskapet för Danmarks kyrkohistoriatänker hålla ett möte i Odense d. 13:de och l4:de Sept. d. å. Föredrag skola hållas at biskop Engelstott, prof. F. Hammerich, prot. Höyen, dr. Helweg och adjunkt Faber. Det tyckes som att den af ingeniör Carlå föreslagna hamnanläggningen norr om Helsingör under senaste tiden gjort så stora framsteg, att planen kan snart sättas i verket. Ej allenast de väsentligaste förarbetena, pejlingar, pianer och kartor äro färdiga, utan äfven inflytelserika män ha ställt sig i spetsen derför. Bland dessa nämnas: länsgrelven Holstein-Holsteinborg, etatsrådet Olrik, amiral H. Å. Bille m. fl. En deputation från detta rädhar hatt audiens hos konung Christian IX, som uttalade sig med lifligt intresse för saken. Åtven storfurst Constantin har vid sitt uppehåll i Helsingör förrådt för densamma stort intresse och af byggmästaren på stället låtit sig förevisas de projekterade hamnlinierna. Storfursten skall hafva uttalet sin öfvertygelse om, att Helsingör genom denna hamnanläggning skall bli, hvad det genom sitt läge ir bestämdt till: Den naturliga depoten för en vigtig gren af verldshandeln. D. 7:de d:s skall fyenska jernbanan öppnas af konung Christian. — —