Göteborgsposten – 4 september 1865, sida 1

ONKEL SILAS-) eller Svedenborgarens Testamente. öÖtversättning från Engelskan. Hennes hela utseende var ganska pittoreskt, der hon stod med sin urblekta röda kjol af groft tyg och rödkantade gröna korsett med korta ärmar, hvilka visade hennes bruna armar från armbågarne. — Det är Pegtops dotter, yttrade Milly. — Hvem är Pegtop? — Han, mjölnaren ... der ligger qvarnen, sade hon och och pekade på ett mycket täckt parti af landskapet — en väderqvarn, hvilken krönte spetsen af en kulle, som brant reste sig öfver trätopparne likt en ö midt i dalen. — Qvarnen går icke i dag, ropade Milly till flickan. 1 — Ne-ej, svarade denna utan att röra sig, det gör hon icke. — Hvart har stöttan öfver stängslet tagit vägen? frågade Milly förvånad; den är ju borttagen. — Jo, så är det, svarade skogsnymfen i den röda kjolen, med ett likgiltigt grin visande sina vackra tänder. Forts. fr. N:o 202.