Göteborgsposten – 4 september 1865, sida 1

— Den andra flickan är ingen vildkatta liksom ni det är orsaken, svarade den orubbliga portvakte:skan. Om jag kommer öfver, skall jag ge dig ett rapp, sade Milly. — Och jag skall go er ett annat, svarade hon med ott olakt uttryck i ansigtet. — Kom Milly; jag går antingen du följer med eller ej, yttrade jag. — Men vi måste icke låta besegra oss, hviskade hon häftigt och fattade min arm; du måste komma med öfver och se hvad jag ämnar ge henne. — Jag går ej öfver. — Då skall jag bryta upp porten, ty du skall igenom, utropado Milly, i det hon sparkadefpå det starka pålstängslet med sina lunga kängor. — Gå på, gå på, gå på! skrek flickan i den röda kjolen med ett grin. Vet du hvem denna dame är? frågade Milly plötsligt. — Det är en vackrare flicka än ni, svarade den andra. — Det är min kusin, Maud — miss Ruthun af Knowl. — Hon är en hel del rikare än drottningen och guvernören är förmyndare för henne och han skall låta gamle Pegtop bringa dig till förnuft igen. Flickan betraktade mig buttert, men litet nyfket, såsom jag tyckte. — Du skall få se att det blir som jag sagt, hotade Milly.