Göteborgsposten – 4 september 1865, sida 1

sesidigt angrepp; hon har kanske sått befallning att icke öppna den. År det så, min goda flicka? — Ja, ni är ej den största tokan af er båda, yttrade hon gillande; ni har hittat det. — Och hvem gaf befallning? utropade Milly. — Far. — Gamle Pegtop! det var någonting märkvärdigt; vår tjenare utestänger oss från vår egen mark. — Han är ingen tjenare till er. — Hvad menar du, flicka? — Han är gamle Silas mjölnare och hvad angår det Med dessa dessa ord steg flickan upp på haspen till låset och kom sedan lätt öfver porten. — Kan du göra efter det? hviskade Milly till mig med en otålig rörelse. Ack, om du ville försöka. — Nej, kära Miliy, kom med, yttrade jag och började gå tillbaka. — Hör på, flicka, det blir en dålig dag för dig detta, då jag berättar alltsammans för guvernören, sade Milly till flickan, som stod på en sågstock på andra sidan och med vresigt lugn betratade oss. — Vi skola öfver trots dig, fortfor Milly. — Ni ljuger, svarade flickan. — Och hvarför icke, din slyna? frågade min kusin, som var mindre uppretad öfver skymfen än jag hade väntat, men som icke ville följa med mig tillbaka, trots mina upprepade böner.