Göteborgsposten – 2 september 1865, sida 2

—L— h2 2WQOTb; 1. . — ller sig; och plötsligt höra vi, att en stad blifvit eröfrad, att en nationalitet försvunnit, att Ifria och ädla stammar försvunnit eller sökt Isin tillflykt hos turkarne. Det är ryssarne, vom skrida framåt, det är czarismen, som på Jen eller annan punkt af jorden utförer så blodiga mysterier. Det är endast en vooka sedan vi hörde omtalas Taschkends eröfring, och nu underrättar telegrafen oss om oroligheterna i Bucharest. Det är Ryssland, snm åter skrider framåt. Och det är just i detta ögonblick Ryssland säger, att det reducerar sin larme. Vet man då icke, att Ryssland gör sallt, hvad det säger sig icke vilja göra, och säger allt hvad det icke gör. Huru besynnorligt? Denna makt är katolicismens (och protestantismens) samt deomokratiens fiende, d. v. Ås. en fiende till de stora idåer, som sig emellan dela vestern, och likväl smekes det af vestern. Men har det då icke väsentligen varit civilisationens och mensklighetens hem, skola måhända några säga. Om man tviflar derpå, behöfver man endast läsa de ryska tidningarne. Man skall der blott höra talas om guvernörernas besök i folkskolorna, om friskolor för flickor, om pauperismens utrotande, utan att nämna, huru kosackerna i Orenburg gifva månadtligt understöd åt an ung dame, som fått tillåtelse att studera medicin vid universitetet. för att senare ingå i armåen. Hvad mera kunna vesterns filantroper begära? Ar det icke hög tid att inbjuda dessa förträffliga kosacker, dessa den fria undervisningens förespråkare och fattiga, men dygdiga och vetgiriga unga qvinnors beskyddare, till att aflägga ett besök i det vestliga Europa? Aldrig har förställningskonsten drifvits längre; Macchiavelli var endast en stympare i jemförelse med steppens vilda barn, som kokettera med civilisation. Tvenne andra roffarestater, Österrike och Preussen, ha styckat en liten stat och dela just nu rofvet sig emellan, såsom de gamla hebreerna delade sin boskap. Våldet sitter på tinnarne af dagens tempel, men ett fragment af den plundrade nationaliteten (Nordslesvig) ropar: vik hädan, satan, och fresta mig icke! Under det de tyska stormakterna sannolikt i sina tankar yfvas öfver hvad de stort de utfört och tro sig stå vid finis rerum, träder plötsligt ett betydande antal danska slesvigare fram och aflägger ett besök i sin forna hufvudstad, i Köpenhamn, för att inför verlden algilva ännu ett vittnesbörd om, att de skola fortfarande anse sig för danskar och alt de genom oupplösliga band äro förenade med sina bröder i konungariket. Detta en kränkt nationalitets skri af smärta är malörti hr Bismarcks glädjebägare, och malört strös älven deri af händer från andra sidan Rhen. Den officiösa franska pressens uttalanden, hvilka alltid gå i den riktning regeringen önskar, kunna dagligen öfvertyga honom om, att icke allting går så lätt och lustigt som det synes. Constitutionel uttalar sig med stor bitterhet om öfverenskommelsen med Gastein, hvilken en annan officiös tidn. Pays, kallar komedien i Gastein, och en korresp. till lIndåp. belge påstår, att den franska regeringen är mycket belåten med den vändning, som sakerna stå i begrepp att taga, att frukvan för ett Rhenförbund är i Tyskland nu mindre än någonsin, att regeringen skördar frukten af sin kloka tillbakadragenhet vid londonerkonferensen, att man förutser, att den dag snart skall komma, då alla de mindre staterna i Tyskland skola rikta blicken mot Frankrike, för att undgå de tvenne tyska stormakternas ok, och man är till den grad öfvertygad om, att ett fullständigt omslag egt rum till förmån för Frankrike på andra sidan Rhen, att en högt uppsatt statsman sagt: Då vår regering efter den i Wien af slutade fred högt uttalade inför hela Europa den öfvertygelse, att de egentliga förvecklingarne nu först skulle börja, trodde hon i sanning icke sjelf, att hon spått så riktigt. Reuters Byrå har ett telegram från Wien, enligt hvilket de båda allierade makterna blifvit ense om följande lösning af frågan ang. hertigdomena: Båda makterna bilda den enda afgörande domstolen på basis at fredsfördraget i Wien. Preussen öfvertager försvaret af hertigdömena, hurudan lösningen af deras förhållanden än må blifva i en framtid. Hertigdömenas militära krafter skola alltid stå till Preussens förfogande. Den officiela bayerska tidn. kallar det en korrespondentlögn, då man berättar att Mellanstaterna uppgifvit det bekanta förbundsförslaget eller ens augustenborgaren. I Frankrike ha generalråden redan slutat sina arbeten, utan att ens ha uppväckt en enda vindkåre, som kunde antyda en storms annalkande. De frauska kommunernas ordinarie utgifter, hvilka år 1836 utgjorde 116 mill. fres, ha höjt sig till 300 mill. under år 1862. De utomordentliga utgifterna höjde sig från 44 mill. till 292 d:o. Inkomsterna ökades i samma proportion: de ordinarie fr. 143 mill. till AR AT — Ar 11 ant av nm